24 juli: 

Vi var helt överrens om att det mycket skönare med sovvagn. Har sovit jätteskönt i natt och vaknade utsövd. Lagom till frukosten fick vi kontakt med Linnéa, som anslöt till vår kupé.  NU var vi alla samlade! Det var härligt att träffa henne igen, och det blev mycket prat och glada skratt. Tiden gick fort och vi var snart framme i Boden där vi skulle byta tåg. Resten av tågresan upp till Gällivare tillbringade vi med att läsa skvallertidningar och sitta o halvslumra. Kristina googlade fram att det fanns en El-Giganten butik i närheten av stationen, och lovade springa dit och köpa en sladd till mig.

Väl framme i Gällivare hade vi bara 50 minuter på oss innan bussen mot Ritsem skulle gå. Den tiden hade vi tänkt ägna åt lite lunchätande, det var ju inte långt till Sibylla. Kristina satte full fart mot El-Giganten för att köpa sladden, och Anna stannade kvar för att vara ryggsäcksvakt, medan vi tog sikte på Sibylla. Men tji Sibylla…. Vi möttes av en lapp som det stod semesterstängt på. Vart går vi nu?????? Kom ihåg att jag förra gången vi var här såg en hamburgerbar i närheten som bussen körde förbi. Men hur långt bort var det? Vi började gå och hittade snart ett ställe där Lisbeth o Linnéa beställde sallad till sig o Anna, men jag valde att gå lite till för att hitta ”mitt” ställe. Behövde bara gå 100m till, och gick nöjd därifrån med souvasrullar till Kristina och mig. Vi var alla nöjda med våra val, och hann precis käka klart när bussen körde fram till hållplatsen. Kändes som att det var ovanligt lite folk som skulle med.

Jag frågade en av gubbarna som hoppade ur bussen för att styra så alla la sin packning på rätt ställe, om de kunde tänka sig att stanna uppe på vägen vid Fiskeflyg, och fick till svar att ”NEJ det kunde de inte. Men du kan ju för säkerhets skull prata med chauffören”. Och där var det inga problem. Självklart skulle han göra det. Men då måste vi lägga vår packning på VÄNSTER sida av bussen. Det här höll på att ge gubben som styrde med packningen hjärtinfarkt. NEJ, NEJ, NEJ, jag säger ju att ni skall lägga den här på höger sida. Det blev ju inte bättre när kaptenen körde över honom och beordrade alla i gänget att lägga den enl mina direktiv. Tyvärr lyssnade han inte på mina argument, utan blev bara rödare och rödare i nyllet. Men packningen hamnade på vänster sida…..

Bussturen börjar kännas välbekant nu och bjöd inte på några större sensationer. Jo en nyhet var att bussen tydligen inte kör ner till Kebnats längre, utan det är av- och påstigning uppe vid vägen. Det här får vi komma ihåg när vi skall åka hem härifrån. Snyggt och fint stannade vår snälle chaufför vid infarten till Fiskflyg, och packningen hamnade på insidan, dvs vi slapp lasta av på vägen. Med spänd förväntan traskade vi grusvägen ner mot helikopterbasen.

  

  

Den här gången fick vi trycka in oss bak i helikoptern allihop. Lite trångt, men finns det hjärterum så finns det stjärterum! Till skillnad mot 2015 så kunde vi nu njuta av helikopterflygningen mot Aktse. Det gungade lite pga blåst (vilket framgår av några av bilderna som fått lite rörelse i sig) men sikten var fin så flygningen var väl värd pengarna.

  

En tillbakablick på vägen vi åkte på innan

   

  

Skierfeklippan, Nammasj och Rapadalen

Det var en häftig känsla när vi närmade oss sjön Lájtávrre och såg Skierfeklippan lite snett från ovan. Dit skall vi i morgon! Snart hade vi Aktsestugan under oss och vi gick in för landning på en fin blomsteräng. Här var det en effektiv avlastning, och det dröjde inte länge förrän vi vinkade farväl åt piloterna.

  

Vi träffade på en av stugvärdarna(som vi kände igen från Teusajaure 2017) direkt eftersom han passerade vår landningsäng med ett gäng som han skulle skjutsa över sjön. Han pekade ut stigen och sa att vi skulle stöta på hans kollega vid stugorna.

Kroppen var seg efter över ett dygn på resande fot, så vägen upp till stugan kändes både lång och brant. Vi träffade den andra av stugvärdarna som tog oss med ner till den nedersta stugan (vi gick med andra ord ett par meter uppåt helt i onödan, suck). När vi öppnade dörren var det som att gå raka vägen in i en het bastu. Puhhh vad otäckt hett! Nu ägnade sig stugvärden åt lite sängpusslande, vilket resulterade i att två tyskar bytte rum så vi fick plats i samma sovsal. Det visade sig att det var dem som hade eldat för fullt i stugan för att torka kläder. De såg lätt skeptiska ut när vi sa att det torkar fortare ute i sol och blåst. Som vanligt såg det inom fem minuter ut som om en tromb gått fram i rummet när vi började packa upp.

Innan middagen var det dags att dyka ner i kylväskan igen, och plötsligt var ett födelsedagsbord dukat till Lisbeths ära. Grattis Lisbeth från Fjällgänget! Lite skumpa, goda ostar och kex stod på menyn. En härlig start på fjällvistelsen, och jag tror att hon blev lite överraskad.

Skål, och grattis i efterskott Lisbeth

De flesta av oss hade valt ett middagsalternativ som inte var torrfoder, så det kokades Tortellini för fullt på köket. Vi träffade ett par som flyttade in till oss, och när han såg vad vi skulle äta rev han snabbt lite parmesanost och bjöd på. Misstänker att han var kock. Som tack bjöd vi på lite vin, för det tänkte vi inte spara på och dra med oss ut. Enda plumpen i protokollet den kvällen var när tre Stockholmstjejer dånade in och på typiskt stockholmsmanér skulle ta befälet över stugan. Nu hade de nog inte räknat med att stöta på en kapten som blir skogstokig över det uppförandet………

Tack och lov lyckades vi få tag i fler myggnät, så nu kunde vi verkligen köra korsdrag i stugan, så nu är det bara att hoppas att bastuvärmen försvinner till vi ska lägga oss.

Det blev en mysig kväll, som för min del avslutades med en liten fotovandring i närområdet.