3-4 augusti: 

NEJ, vi har inte sovit gott i natt. Det har varit alldeles för varmt på rummet. Tyvärr har Saltoluokta inte fattat det där med myggnät för fönstren. Här var det bara att välja mellan pest eller kolera, dvs öppet fönster och mygginvasion eller stängt och därmed varmt men inga myggor.  Här körde vi med lite olika taktik. Jag valde att ha fönstret öppet bredvid min säng, men gardinen fördragen så gott det gick. Lisbeth o Linnéa valde stängt fönster. Resultatet blev varmt OCH mygg…

En riktig frukost smakade gott, även om den har blivit sämre sedan senast vi var här. Betydligt mindre utbud, framförallt när det gällde pålägget. Mätta blev vi i alla fall, och sen var det bara att gå upp och städa rummet. Som vanligt kändes det som att vi lämnade det renare än när vi kom. Det är helt omöjligt att vi har kunnat åstadkomma så stora dammtussar.

                                                                                                                                                                                         FOTO:  Lisbeth Larsson

Det var lite svårt att välja vilken av båtarna vi skulle ta över till Kebnats. Till slut valde vi den tidiga avgången, med tanke på att vi nu skulle få gå upp till stora vägen.  Nu upptäckte vi att även servicen med att köra ned packningen med fyrhjuling hade dragits in. Det spelade i och för sig ingen roll för oss, men det var en fin service. Kommer man med resväska, vilket många gör just till Salto, så är det nog skönt att slippa dra den  i den terrängen…..

Langas låg och väntade nere vid bryggan när vi kom dit, och man hade påbörjat ombordstigningen. Det var lite mer kaos nu när var och en själva skulle bära ombord och ställa sin packning än det varit förut.

   

Hej då Saltoluokta! På återseende 2022, när jag kommer hit på min Gröna bandet vandring.

Vi var uppe vid vägen i god tid, och det var väl inte den roligaste platsen att sitta och vänta på en buss på. En sak lärde vi oss, och det var att bussen inte gick på utsatt tid, utan väntade in den senare båttransporten.  Skulle vara roligt att veta varför bussarna inte kör ner till Kebnats längre. Där finns ju en bra vändplats, så det är inget argument. Busschauffören sa att de gärna hade kört ner, men att "dom där uppe" hade fattat det här beslutet……

I Gällivare hade vi nästan två timmar på oss innan tåget skulle gå. Den här gången var Sibylla öppet, så det fick bli en kebab. Kristina och Lisbeth hann tom gå upp i centrum för att inhandla lite dryck med tillbehör inför tågresan.

         

Efter Boden gjorde vi en raid bort till restaurangvagnen, men det gjorde oss inte gladare, Som vanligt var det mesta slut när vi kom dit. Fick bli en liten sallad som jag inte precis blev särskilt mätt av.

Nu hade vi kommit till den tråkiga delen av resan, nämligen att behöva säga hej då till Linnéa. När hon gick till sin vagn för att börja förbereda sig att hoppa av i Ö-vik, gick vi till vår sovvagn. Ännu en gång, det här är en lyx som är väl värd pengarna.

Det här har varit en av få gånger som SJ har levererat. Alla tåg har varit i tid, och vi kom tom in till Göteborg 10 minuter före tidtabell. Kors i taket!  När vi stannade i Varberg var det dags för Kristina att säga hej då och kliva av. På perrongen stod två glada barn och väntade på mamma (Martin såg ganska nöjd ut han också). Att rulla in på Halmstad central och där mötas av Magnus, Thomas och Lasse känns alltid lika skönt. En sista kram och sen var det dags att splittra gänget för den här gången.

Hemma väntade två vovvar som gärna drog iväg med matte ner till stranden för att få busa.