2 - 3 juni: Uppresa, med bla Njupeskär:

Onekligen en konstig känsla att lasta bilen full med vandringsprylar inför en sommarvandring med Fjällgänget. Det brukar ju vara en ryggsäck och så några kassar med lite gott till tågresan. Nu blev bilen med takbox riktigt välfylld……I ärlighetens namn så var det lite mer än vandringsprylar som nu fanns i bilen. Lite lådor från systemet, en dator, lite torrvaror mm och inte minst en Bozz med sina prylar. Har tagit tillfället i akt och låter honom följa med för lite fjällträning ett år för tidigt.

Straxt efter klockan 0700 var jag hemma hos Lisbeth där resten av gänget skulle ansluta. Nu inträffade den stora logistikövningen med att få in allas ryggsäckar, väskor, stavar mm i två bilar. Dessutom skulle det helst finnas lite plats för Marits prylar som skulle lastas in i Filipstad. Men efter lite pusslande gick det att stänga bakluckorna och takboxen, och vi var klara för avfärd. Men först givetvis en gruppbild

Första stoppet blev i Mullsjö, där vi tankade upp oss själva med lite kaffe. Och att passera Mullsjö utan att gå in o köpa godis, går bara inte. Det är alldeles FÖR billigt och gott(pinfärskt) för det. Enda problemet är att det är lite svårt att välja…….. Det där fina svenska ordet LAGOM är lätt att glömma bort här……

    

Marit anslöt i Filipstad, och då passade vi på att käka lite lunch. Det blev även tillfälle att vara lite kulturella, då vi hälsade på stadens son, Nils Ferlin. Lite fotografering tillsammans med gubben, och stackars Bozz var lite konfunderad över vad det var för en konstig figur som stelnade till när han fick ett litet vov. Efter en god lunch återstod det bara lite mer packningsövningar, och sen var vi klara för avfärd mot Älvdalen och vandrarhemmet Tre Björnar.

                                        

Efter ett stopp på Maxi i Mora där vi bunkrade mat för hela vandringsveckan, kom vi fram till Tre Björnar vid 19- tiden. Snabb fördelning på rummen, och lite uppackning. Jag hade en fyrbent vän som var överfull med energi. Så för mig fanns inget annat val än att åka iväg och låta honom springa av sig lite.

Blev en tur till fd Wäsa Alpint där vi begav oss uppåt i slalombacken. En liten sorglig promenad att gå i den nu nästan igenvuxna backen där alla fina skidminnen med barnen dök upp. Naturen har verkligen återtagit backarna. Efter att ha slagits mot mygg o knott gav jag upp och det enda fina med kvällspromenaden var vyn ner över Älven från backen.

Tillbaka på Tre Björnar väntade en mysig kväll. Två stora familjepizzor var beställda och hämtade, men först lite firande av att vi äntligen kommit iväg, och att det blev en vandring i de här Coronatiderna. Tack Thomas för den goda champagnen du skickat med! Kan det bli en bättre start än god dryck i goda vänners lag på Sveriges mysigaste vandrarhem? Absolut inte!

Kvällen fortsatte sedan med pizza och öl, och man kan ju inte bryta den tradition som inleddes i Gyltige i april, så givetvis dracks Corona.

    

3 Juli:

Vaknade till ett helt underbart sommarväder med sol från en klarblå himmel. Njöt i fulla drag på morgonpromenaden med Bozz. Tillbaka på tre Björnar väntade städning och så skulle bilarna lastas igen. Nu hade vi ju ökat packningen ordentligt efter bunkringen i Mora, så det var bara att ta några av kassarna i knät. I det här gänget är det absolut inget problem. Dessutom var tanken med den här dagen att vi skulle ta god tid på oss upp till Grövelsjön och använda dagen till att turista i området. Men innan vi lämnade Tre Björnar mumsade vi i oss deras supergoda frukost. Här saknas verkligen ingenting på bordet!

                                              

Turista i området var det….Sagt o gjort. Första stoppet kom redan efter 500m……. Lisbeth hade läst något om en målning av Anders Zorn på det gamla stationshuset i Älvdalen. Någon målning hittade vi inte (finns säkert inomhus), men jag kom på att det var länge sedan jag varit och tittat på kyrkhärbret, så det blev en promenad dit. Nu fick vi lite kyrklig historia till livs, samtidigt som vi kunde läsa om Carl von Linnés Dalaresa 1734.

  

Nästa stopp kom efter bara några mil. När vi passerade Åsen fick jag infallet att svänga av och köra upp till Trängslet för att titta på vattendammarna. Det är onekligen ett mäktigt bygge, och fascinerande att titta på

Sen blev det inga fler avstickare förrän vi var framme vid dagens stora turistmål- Fulufjällets nationalpark och Njupeskär. Det är verkligen värt att lämna väg 70 och svänga av för att titta på vattenfallet med Sveriges högsta fallhöjd. Var mycket bilar på parkeringen, så det var bara att ställa in sig på mycket folk och många hundmöten. Matklockan ringde för de flesta i gänget, så vi startade med lunch. Bozz (som inte fick följa med in) och jag(som fortfarande var proppmätt efter frukosten) gick runt utomhus och tittade. Bozz hittade fler stela typer, och även om de här hade fyra ben så var han lite misstänksam.

Tyvärr var naturrummet stängt pga Corona, så någon möjlighet att lära sig lite mer om området fick vi inte. Försökte komma ihåg vad jag lärde mig sist, men insåg att minnet är bra, men kort…. Blev en fin promenad genom gammelskogen, även om Bozz tyckte att matte var hopplös o skämde ut sig när jag slängde mig raklång på broar mm. Men han kommer att vänja sig!

Resultatet av att jag blockerade stigen ett tag.

Första vyn över fallet

Att man närmar sig fallet går inte att missa, ljudet av fallande vatten hörs långt innan fallet kommer i blickfånget. Insåg nu att jag totalt glömt bort en liten detalj, som jag borde kommit ihåg med tanke på att Bozz nu var med. Den lilla detaljen i form av en brant trappa med otäckt underlag som ledde neråt. Nu blev det inga problem, den här lille killen löser allt, och får han bara vara tillsammans med matte så köper han det mesta. Enda incidenten var när jag trampade honom på svansen. Det var inte populärt!

         

Att hålla ihop en grupp på åtta personer är inte lätt, och redan nu var vi splittrade i tre grupper. Några hade redan hunnit vara framme vid fallet och var nu på väg tillbaka. Bestämde raskt att vi träffas vid fiket, så får alla göra vad de vill och ta den tiden de vill vid vattenfallet.
Sista biten fram till fallet är det smala spänger med räcke, och det är inte lätt att mötas där, och absolut inte om man dessutom har en stor hund. Är det dessutom en livsfarlig schäfer så får man lite ilskna blickar.

Blev givetvis en längre fotopaus med fallet som huvudmotiv. Efterson Bozz var med avstod jag att promenera ända fram till fallet. De blöta stenarna hade kunnat ställa till det med en skadad tass.

FILM:    NJUPESKÄR VATTENFALL

Tillbaka vid fiket smakade det gott med lite våfflor med hjortronsylt, eller rättare sagt det smakade okej. Våfflorna var goda även om de ratades av Bozz som demonstrativt spottade ut sin bit på marken. Fast hjortronsylten var det nog inte å mycket hjortron i. Mest socker…..

Birgitta var lite besviken över att hon inte fått se någon lavskrika, trots att hon och Ulrika tog en extra tur på Lavskrikestigen. Lovade att hon med 95 % säkerhet skulle få både se, och hålla en lavskrika i handen i Grövelsjön. Oj, vad har jag nu sagt……. Det har ju varit år när vi inte sett en endaste fågel… Får hoppas att turen är med oss i år.

  Tillbaka vid bilarna var vi eniga om att det varit en fin tur och varit skönt att ha fått röra på benen i ett par kilometer.  Nästa stopp Idre för inköp av kylvaror, men sen var vi äntligen framme vid vårt hem den närmaste veckan – STF GRÖVELSJÖNS FJÄLLSTATION

Nu blev det en timme till uppackning och installation samt en liten kvällstur för Bozz och mig. Innan middagen samlades vi i det röda sällskapsrummet för lite mingel och skumpadrickande. Sådana här traditioner skall man vara rädd om. Spelar ingen roll om första kvällen är en fjällstuga i utkanten av Sarek eller en Fjällstation nära civilisationen. Vandringen skall inledas med bubbel första kvällen. Vet inte hur vi skall lösa det nästa år då första natten blir i tält ute på fjället,men det problemet tar vi då….

Middagen fixade jag, och eftersom det var fredag så var det givetvis fredagsmys med Tacos. Med förenade krafter i självhushållet Grövlan gick det fort att steka kycklingfärsen hacka grönsaker och. Snacka om team work! Det är jätteroligt att vi är så många i år, men saknaden efter vår sprudlande Linnéa är stor. Dumma Corona!  För att låta henne vara med på ett litet hörn så hade jag inhandlat Höga kusten. Skål Linnéa, hoppas verkligen att du är tillbaka i gänget nästa år!

Matlagning i anexet "Grövlan". Coronaavstånd?

Innan alla drog sig tillbaka till sina rum gick jag igenom morgondagens tänkta tur. Blir den ”vanliga” första vandringsdagsturen över Blåkläppen, men efter Oskarsstugan bygger jag på turen med Fosksjöarna.

När Bozz och jag var ute senare på kvällen för sista kissrundan, var det riktigt kallt. Det blåste, och i slutet av turen kom det även lite snö från himlen. Kontraster från de dryga 30 graderna vi haft hemma senaste tiden.