| |
5 Juli. Sjöhöjden
|
|
| |
|
|
|
| |
Med tanke på väderleksprognosen för dagen var min tanke att vi skulle gå till Valdalsbygget, med en avstickare upp till Dyllen och sen Lavskrikeskogen. Men möttes av en hyfsat blå himmel när Bozz o jag tog vår lilla morgonrunda. Gick bort till myren för morgonens bild, men i dag hade jag inga gummistövlar……. Blev blött…..
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Efter att ha stått och njutit av utsikten över Salsfjället och Sjöhöjden bestämde jag mig för att strunta i Valdalsbygget och i stället satsa på Sjöhöjden. Gäller att passa på att gå på höjd när solen är framme. Prognosen hotade i och för sig med regn i eftermiddag samt tilltagande blåst, men friskt vågat hälften vunnit- vi siktar på en vandring på höjd. |
|
| |
|
|
| |
Dagens tur:
|
|
| |
|
|
| |
Marit, Katarina och Åse valde att ta en vilodag, så vi var fem tvåbeningar och en fyrbening som gav oss iväg ner mot Grövelsjön och bron över Grövlan. |
|
| |
|
|
| |
Bozz, Eva, Lisbeth, Birgitta, Anna och Ulrika är klara för avmarsch mot Sjöhöjden
|
|
| |
|
|
| |
När vi passerade myrarna ovanför Sjöstugan fanns där gott om Polarull, och Ulrika konstaterade att det nog kommer att bli ett bra hjortronår. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Framme vid bron tittade vi upp mot Gränsfjällen och konstaterade att det verkar ha fallit lite nysnö, men konstigt att det inte låg någon snö på topparna, bara nedanför. När vi började vandra på Linnéstigen upptäckte jag att de breddat spången över myren, och även några av broarna och spängerna högre upp. Blev ett stopp vid ”Mammas bänk” och Atlas sten. Lisbeth frågade varför jag inte satt upp en skylt vid bänken, och jag tittade bara dumt på henne. Tanken har aldrig slagit mig, men nu är det åtgärdat. Tack för den idén Lisbeth! |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Desto högre upp vi kom, ju mer uppenbart blev det att det inte alls var någon nysnö. Det var stora fält med vit fluffig polarull. Otroligt fin kontrast till bergen i bakgrunden, och framförallt de mörka molnen som nu tornade upp sig bakom Apelsinstenen. Kanske skulle SMHI få rätt ändå…. |
|
| |
|
|
|
| |
|
|
| |
Vi följde Linnéstigen upp till gränsskylten, där det givetvis måste tas ett gruppfoto. Nu var även Bozz och Lisbeth rörande överrens om att det var fika dags, gällde bara att hitta en plats nere i ravinen vid Digerbäcken där det var lite lä. Det där med lä var lättare sagt än gjort, för nu blåste det ordentligt, och jag började vackla i beslutet att gå upp på Sjöhöjden. Om det blåste ordentligt här nere vid bäcken, då skulle det verkligen vara blåsigt på toppen. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Men beslöt att vi går en bit till, så nu tog vi sikte på Sjöhöjden och började jobba oss uppåt. Varmt o svettigt, men oj vad det blåste. För att få lite mer lä av berget kom vi att hamna lite på fel sida gränsen, men beslöt att det inte var någon större katastrof. Vinden skulle snart blåsa oss tillbaka till Sverige. Trots att molnen hopade sig var det inget fel på utsikten. Och polarullen lyste så vit o fin på fjällhedarna under oss. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Och mycket riktigt stod vi snart vid den gula stenhögen som är Riksröse 141A. Tillbaka hemma i Sverige! Innan vi gick ner måste vi givetvis gå upp en liten bit och lägga på en sten även på det svenska toppröset. Men det blev inget högt bygge, för nu blåste det ordentligt, och dessutom kom nu de första regndropparna. Med andra ord låg prioriteringen på att komma ner till en mindre blåsig nivå. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Det blev en försiktig nedgång från Sjöhöjden till Linnéstigen. Brant, och lätt att snubbla på små enbuskar och stenar. Men i dag behövdes ingen förbandslåda och vi var snart tillbaka på Linnéstigen och fortsatte ner mot renstaketet med stora kliv. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Den röda skylten nere vid Grövelsjöns strand lyste och drog uppmärksamheten till sig, så det fick bli ett besök hos Linnés skylt. Men nu började det bli mer än några enstaka droppar som föll från himlen. Vi bestämde hastigt att det var läge för ett besök i Sjöstugan med lite våfflor. Precis när vi beställt öppnade himlens portar sig, så snacka om tur med vädret.
Om våfflorna kan man bara säga en sak – MUMS! Så här skall både våfflor och hjortronsylt smaka. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Innan vi kom fram till Sjöstugan ringde vi de andra i gänget för att fråga om de var sugna på våfflor. Men det var de inte – de hade precis kommit hem från våffelfrossa på Sjöstugan.
|
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
