7 juni. Valdalen – Sjöstugan via SILVERFALLET

Lite låga moln även idag så planen för dagen får bli en tur utan toppar och höjder. Men med lite tur så skall vi nog klara oss från regn. Prognosen sa ca 2mm, så vi håller tummarna för att det inte blir mer. Dagens morgonbild var nästan en kopia av gårdagens, enda skillnaden var att molnbasen inte var riktigt så låg.

Dagens tur:

 

Vädret är med andra ord perfekt för en tur från Valdalsparkeringen och tillbaka till fjällstationen via Silverfallet. Marit hade fått order om att hålla sig i stillhet ett par dagar till så hon och Åse valde att gå direkt till Silverfallet för att möta upp oss andra där. Och vid Silverfallet lär vi inte vara ensamma……..

Ulrika, Birgitta, Eva, Bozz, Katarina, Lisbeth och Anna tar sikte på Sjöstugan med den lilla omvägen via Silverfallet

Samma parkeringsplats som i går, och lika lite folk. Men i dag gick vi åt motsatt håll, med andra ord kurs mot Grövelsjön. I dag tänkte jag att Bozz skulle få jobba lite mer, och bära sin klövjeväska.  Har dock fortfarande inte körkort på att sätta på den ordentligt, så trots att jag drog och spände överallt så satt den snett. Fick balansera upp det med att fylla på med stenar i väskan. Stackars Bozz…..och stackars övriga gänget som fick göra otaliga stopp för att jag skulle fixa till hans väska.

Förbaskade remmar…….. Tur att Bozz har tålamod med mattes fipplande

Efter en liten sträcka i fjällbjörkskogen där vi var livligt uppvaktade av myggen, kom vi fram till stora mossar med polarull. Var en schäferkille som var måttligt road av att fotas bland blommorna. Ville hellre springa runt så det stänkte om benen…

Vid bäcken med en drickränna smakade det gott med kallt friskt fjällvatten för både vandrare och hund. Att det skulle sluta med lek för Bozz räkning var uppenbart, så det gällde för oss att få dricka först.

FILM:    Bozz leker i vattnet

När vi kom ut på en myr där det går en gammal spång kunde varken Bozz eller jag hålla oss. Han for runt som en galning och rullade runt, medan jag slängde mig på mage för att fota spång och polarull. Vilket Team…..Det här spektaklet fotades givetvis av övriga i gänget. Börjar tycka lite synd om Birgitta och Ulrika som är nya och inte vana vid en ledare som titt som tätt slänger sig raklång ner på marken.

  

Nu började molnen lyfta och det blev varmt o svettigt, så när vi kom fram till slogboden blev det paus och allmän lättnad i klädseln. Synd att myggen var hungriga, bäst att behålla något långärmat kvar på kroppen. Innan vi lämnade skogen helt blev det lite lek för Bozz vid en gammal nerfallen trädstam. Inte så lätt alla gånger att hoppa med en klövjeväska.

 

Framme vid stugan, eller den enkla raststugan, tog vi en liten paus. Bozz provade Katarinas hatt, men jag vet inte om han var så förtjust över det, men han satt snällt kvar medan vi skrattade åt honom. Förlåt killen, men du var söt.

”Gunnels stuga” blev den perfekta lunchplatsen. Efter lite strul med ett kök, puttrade det snart i alla grytorna, eller rättare sagt det var varmt vatten i alla påsarna. Det är nyttigt att jobba med olika kök, då gasköket inte funkar likadant som Trangiaköken osv. Men nu tror jag att alla har koll på hur köken fungerar. Medan vi satt o åt fick vi tydligen besök av ett litet fjälltroll med blått hår, men det var bara Bozz som såg honom.

      

Sista biten från Olåns slogbod fram till Silverfallet var det som väntat mycket folk. Eftersom stigen bitvis är smal så tog det lite tid. När vi närmade oss fallet visade det sig att det fortfarande låg kvar en stor snödriva i bäckfåran. Ett häftigt inslag så här på sommaren. Nu gällde det att hitta våra andra två vänner som satt och väntade bakom någon buske. Valde att ta en väg nära fallet, och plötsligt nästan snubblade vi på dem. Här hade de hittat en jättefin plats, så vi gjorde dem snabbt sällskap. Hungriga eller fikasugna var vi inte, men återföreningen måste firas med lillkåsan.  Tillbringade sen en stund vid fallet, och jag vill fota snödrivan och vattnet lite närmare. Andra nöjde sig med att bara slappa och koppla av.

Hela Fjällgänget ovanför Silverfallet

Konstigt nog var det inte mycket folk på den övre leden tillbaka över fjället. Eftersom jag ville ha en gruppbild vid det stora röset fick vi helt enkelt vänta in några andra vandrare. Men det slutade trots allt med att det fick bli en löptur för mig från mobilen till stenen. Hann precis och utan att slå ihjäl mig. Det gäller att ta vara på tillfällena när hela gänget är samlat ute på fjället.

FILM:    Bozz på Myren

I sista backen ner stannade vi för en liten paus. Fika ! hojtade Lisbeth och Bozz såg väldigt nöjd ut. Smakade i alla fall gott med lite att tugga på. Här var det riktigt skönt, soligt och vi låg i lä av kullen. Så nära Sjöstugan och civilisationen, men ändå känns det som om vi var långt ute på fjället. Den stora fördelen med Grövelsjön!

När vi passerade Sjöstugan blev det allmän shopping av Turvättar, en liten figur att hänga på ryggsäcken som skall ge tur på kommande vandringar.

Nu ångrade vi nästan att vi stannat i backen och fikat, för några våfflor fanns det inte plats för i magen. Det var dessutom så mycket folk där att det inte fanns några platser kvar utomhus. Kul att det verkar gå bra för Erik även i de här Coronatiderna.

På vägen upp till Fjällstationen stannade vi till för att plocka polarull. Lisbeth fick ihop en stor bukett som hon skall torka.

Efter en god middag med massor av prat om den fina dagen vi fått uppleva tillsammans, fick jag lite behandling av Marit för min onda fot. Jag är fortfarande osäker på om det är en inflammation eller en fraktur i foten…. Laser och salva, hoppas det är en dunderkur!