9 juni.  Linnéstigen 

Även i dag blev det en tidig morgon, nu hade vi ju en tid att passa.. Men till skillnad från i går så blev det en lite längre morgonpromenad, och vyn över Salsfjället verkade lovande. I och för sig lite mörka moln, men de verkade dra sig vidare in över Norge, och där kan de gott få stanna…

Bozz, men dagens mål, Linnéstigen, som skymtar vid hans högra öra

 

Dagens tur:

FILM:    Sjötaxi på Grövelsjön

Det blev en fin båtresa över med Björn som kapten. Han saktade ner lite vid flygplanet, men någon längre guidning där hanns inte med. Så fort vi kommit upp på bryggan startade han för att hämta resten av gänget. Så var man då trots allt i Norge denna Coronasommar. Tur att det givits dispens för just den här lilla sträckningen i vårt grannland. När Björn kom med resten av gänget var det en betydligt modigare Bozz som nästan hoppade ner i båten till dem.

Resterna av det tyska planet Heinkel 111 som störtade i Grövelsjön under andra världskriget

FILM:    Ankomst till Norge

Bäst att kolla skylten så hon inte lurar i väg oss långt in i fiendeland….(sett ur Coronaperspektiv)

När gänget var samlat och klädseln justerad gav vi oss iväg längs med grusvägen, som vi följde i ca 1 km. Efter att ha vikit av in i björkskogen hade vi nu en sträcka med lite stenar och rötter samtidigt som det nu bar av uppåt. När skogen glesnade och vi var framme på ”utsiktshyllan” blev det lättnader i klädseln, och som på beställning kom det två killar som också var på väg uppåt. De blev givetvis stoppade och fick agera fotografer.

 

För första gången fick jag sen uppleva en stor snödriva mitt över leden. Bozz blev överlycklig och for upp på den där han sen sprang runt och avslutade med att åka kana.  Vi andra rundade den mer försiktigt.

FILM:    Bozz åker kana

Nu väntade en fin sträcka där man ser sjön nedanför sig. Lättvandrat utan några större höjdskillnader. Men säg den glädje som varar. Stigen svänger 90 grader rakt upp för fjället. Som tur är finns det rösen med jämna mellanrum, och där är det som gjort för små andhämtningspauser där man gärna vänder sig om och beundrar utsikten. Även som gjort för en liten lillkåsa….

Belöningen

Stenrösen är bra å ha om man saknar fotostativ. Den här gången fick Lisbeth springa snabbt

Efter ett tag avtog stigningen och vi passerade några små bäckar. Matdax med andra ord! Det var tydligen matdax även för fjällets odjur, som nu fick ett smörgåsbord att välja på. Men lite myggmedel hejdade de värsta attackerna. Här gjorde jag misstaget att bara tänka på mig själv, och glömde bort Bozz. Tydligen var det gott om knott i riset där han låg, för resultatet blev en kliig natt för den stackaren.

Linnéstigen rundar Sjöhöjden och uppe i passet står vägvisaren som visar vägen mot Svukuriset. Här är det en fin vy tillbaka över de norska topparna.

När leden och Digerbäcken gick parallellt med varandra kurrade det i kaffetarmen, så det fick bli ett litet fikastopp. Här lyckades vi krypa ner och få lä. Härligt! Men det varkar som om det gått troll i våra mat- och fikapauser. Vad händer efter bara någon minut? Jo då kommer dagens regn…

Vy över Sjöhöjden med Linnéstigen och Digerbäcken i förgrunden

Nåja, regn och blåst stoppar inte att det alltid är så gott med fika ute på fjället. Rätt plats (lä) och rätt kläder så blir det mesta till en mysig stund. Linnéstigen är som sagt rena autobahn, så vi kom snabbt ner till gränsen och gränsskylten. Då kändes det bra att vända Norge ryggen och blicka framåt, in i Sverige. Det var inte bara Norge vi vände ryggen, även regnet lämnade vi kvar i vårt västra grannland.

Efter renstaketet splittrades gänget. Jag föreslog en liten omväg till Apelsinstenen, men några av oss ville gå raka vägen ner. Den stora Apelsinstenen är väldigt speciell där den ligger utslängd, så jag ville gärna visa den för de andra. Den syntes ju klart o tydligt från Sjöhöjden i söndags och är väl värd ett besök. För en gångs skull var det inte särskilt blött att vandra längs med renstaketet, och känslan att vada genom polarullen var lite speciell. Det satt ett äldre par o fikade vid stenen, och Anna passade på att lära dem lite om geocaching eftersom det ligger en cach just där.

Nej inga våfflor i dag heller. Får ju inte förstöra matlusten inför renskavsmiddagen.

Tillbaka på fjällstationen blev det lite stressigt. Renskaven skulle tillagas och stekas, och kantarellerna skulle blötläggas. Med andra ord var det ingen tid över till dusch och uppackning.

Men det där med duschen spelade ingen roll. Hade bokat badtunnan nere på Sjöstugan, så nu skulle vi gotta oss ett par timmar i kväll. Det rök om vattnet när vi kom ner, och i luften var det ganska kylslaget. En perfekt kväll för badtunna med andra ord! Marit hade tagit med ett par flaskor Prosecco, och bättre tid o plats för lite Proseccoprovning finns inte. Fast innan vi gav oss i kast med Proseccon var vi tvungna att smaka om Lisbeths champagne fortfarande var god. Och det var den…………

Nu var det även ett gyllene tillfälle att mer officiellt uppta våra nykomlingar i Fjällgänget, och ge dem deras fjällnamn. Det blev både dubbning och dop i badtunnan. Välkomna i gänget Birgitta (Vargen) Ulrika (Dalripan) och Marit (fjällpandan)!

Några av oss ville testa hur kallt vattnet var i Grövelsjön, så det fick bli ett litet avsvalkande dopp. Var förvånansvärt ”varmt”, det som var kallt var promenaden tillbaks upp till badtunnan.

Efter drygt tre timmars plaskand i badtunnan, vadå Coronaavstånd, det går jättebra att sitta åtta st i en tunna som är anpassad till sex st, var vi nöjda och begav oss upp till Fjällstationen. En heldag ute på fjället och sen badtunna, gissa om John Blund kom snabbt.