Det har varit en riktigt kylslagen natt där termometern utanför stugan visade på-7 grader tidigt i morse. Tidig vinter i år…. Tror att alla har frusit lite, och den värsta kyltjuven var nog markkylan som slog igenom liggunderlagen. Solen kom dock snart fram och lyste värmande på fjällsidorna samtidigt som det låg moln över Abisko.
Vy över Kårsejaure kl 0630
Klockan 0820, och nu sken solen och värmde oss.
Klockan 0840 var vi klara för att ge oss iväg, och till min stora glädje hade de flesta av mina kläder torkat under natten, tack vare att det eldats i stugan av andra vandrare under natten. Tyvärr skördade Kårsevaggebranten sina offer även denna gången, då den i kombination med familjeskäl fick Susanne att hoppa av och gå närmaste leden tillbaka till Abisko.
Dagen inleddes med ett vad över sjön, som bitvis hade en isskorpa på sig. Den här gången lyckades även färdlerdaren hålla sig på benen.
När alla fått av sina Torrskodd gav vi oss iväg uppåt sidan av Njunesgeahci, och nu hade vi drygt 4 km vandring framför oss åt ett o samma håll – uppför. Tur det var så fin utsikt medan vi svettades oss uppför. Var även glad för markfrosten, annars hade det varit halt i leran. Trots att det gick uppför hela tiden kändes det inte så mördande eftersom utsikten ner över Kårsevagge var bedövande fin. Men visst var det jobbigt, långt ifrån den ”behagliga stigningen” som en av vandrarna i stugan kallade den. Solen värmde oss skönt, och vi kunde även njuta av ett fint skuggspel av hela gruppen längs med fjällsidan. Extra bonus blev renhjorden som väntade på oss på lite högre höjd.
När vi närmade oss krönet blev det rejält stenigt o snöigt samtidigt som vinden tog i ordentligt. Det var tom svårt att hålla balansen i blåsten. Magnus gick omkring och samlade upp kläder o liggunderlag som vi övriga blev av med i blåsten. Med andra ord blev han vår hjälte uppe på krönet. Filmen visar lite av hur blåsigt det var.( Obs starkt vindljud). Torbjörn och jag var helt överrens om att vyn vi nu hade framför oss, fram över fjället Keron och ner mot Abiskojaure och vidare in mot väster var vandringens finaste.
Nu bar det av nerför mot målet Abiskojaurestugan 7 km bort. En lång o seg nedförsbacke men nu var stenarna bytta mot gräs o lera. Att det är lika jobbigt att gå nerför som uppför (för knän och lår) kände vi alla av, så det blev en del pauser under vägen.
En glad Diana som kom lyckligt både över och nerför Njunesgeahci
Framme vid Abiskojaurestugan blev det en sen lunch, och här gällde det att hitta lä. Med tanke på vinden kändes det inte säkert att fortsätta dagens etapp upp i Siellavagge. Så vi fattade beslutet att avbryta dagens etapp och stanna här. Kändes som att det beslutet uppskattade. Så resten av eftermiddagen tillbringades med tältlägerliv (gällde att hitta lite lä för tälten) och sen hade vi teorilektioner där vi tog revansch i karta och kopasslektionen. Blev även teorigenomgång på hur ett vad skall gå till, samt hur fjällräddningen fungerar. Och givetvis gemensam stretching, först under min ledning, men sen tog yogaexperten Diana över.
Dagens etapp blev ”bara” 8,18 km, men stigningen var på 318 meter och nedstigningen på ett antal höjdmetrar till, så det kändes i kroppen.
I morgon tar vi till reservplanen och går (till stora delar) på Kungsleden till STFs gamla tältläger nedanför Ballinvagge.
