Vaknade av att höra ljudet av regndroppar mot tältduken. Inte precis favoritljudet., men en som tur ör låter det alltid mer än vad det verkligen är. Visade sig vara mer dugg än regn, och dessutom försvann det lagom till frukosten. Även blåsten hade minskat något, även om det fortfarande blåste ordentligt. Men som tur var skulle vi ha medvind längs med Kungsleden och Abiskojaure.
Är verkligen imponerad av gruppens tidhållning. Precis på utsatt tid var vi klara att ge oss i väg.
Kungsleden….. ja det finns mycket att säga om den, och framförallt sträckan mellan Abisko och Singi (för vidare vandring till Nikkaluokta via Keb). Jämfört med våra andra dagar så blev det nu att vandra på rena Europavägen. En stor, MYCKET vältrampad bred ”stig”. Men kändes ändå bra att visa det här alternativet för gruppen, och jag tror att de flesta blev lite förvånade av hur Kungsleden verkligen såg ut. Inte en chans att gå vilse.
Vi startade dagen med moln, dis och blåst, men snart lyckades solen bryta igenom lite och lyste värmande på sidan av Njunesgeachi, som vi tog oss över i går. Det dröjde inte länge innan vi var tvungna och göra en tillpassningskontroll av klädseln, vi blev jättevarma. Att gå i medvind gjorde att vinden inte kändes lika kall.
Under Toms ledning tog vi oss snabbt och lätt fram de åtta kilometrarna till bron över Ballinjåkka. Nu började det kurra i magarna., så det gällde bara att hitta ett bra matställe. Bästa stället att fixa maten på var mitt på stigen efter bron,, så brofästet blev snart intaget.
Alla tittade vi avundsjukt på Magnus när han trollade fram ägg o bacon. Det var en ljuvlig doft som spred sig.
Efter bron svängde av från Kungsleden och satte kurs mot ”Tältlägret”. STF s gammal plats där man hade en tältkåta och serverade kaffe. Tyvärr brann den ner för många år sedan och kvar finns bara flaggstången. Vägen upp gick i björkskogen och det var för en gångs skull en behaglig stigning även om vi avverkade 318 höjdmetrar. När vi passerade nationalparksgränsen fick vi fri sikt upp mot Ballinjåkka, som vi hade hört en längre stund.
Framme vid flaggstången insåg vi att det blåste mycket, och att det inte fanns några bra tältplatser precis där. Men några hundra meter längre bort såg det betydligt bättre ut, så vi förflyttade oss raskt dit. Några hittade en perfekt plats i lä, medan andra (typ Torbjörn och jag) valde en plats mitt uppe på kullen där det blåste som mest. Ingen kondens i vårt tält inte! Anna , som efter Susannes avhopp bodde själv, valde platsen bredvid oss i blåsten, och fick hjälp av Torbjörn att sätta upp tältet. Här gällde det att hålla i tältduken och få ner tältspiken i 45 graders vinkel.
En betydligt lugnare tältplats
Tyvärr var Torbjörn här tvungen att lämna oss för att åka hem till familjen. Så nu är det jag som har hela ansvaret på att få oss tillbaka till Abisko. Som tur är har jag Anna som nu gick in som biträde. Det här skall säkert gå bra, men kommer att sakna Torbjörn.
Vatten fanns det gått om, och som tur var var det lätt att komma åt vattnet i jåkken. Vi fyllde alla flaskor och vattensäckar vi hade för att slippa gå den lilla biten så ofta. När de andra gick tillbaka upp till tälten passade jag på att tvätta av mig. Måste erkänna att det en kort stund kändes frestande att hoppa över tvätten, men jag vet att jag då kommer att frysa. Bara att klä av sig och ta fram tvättlappen och skvätta lite vatten på kroppen. Begreppet kärringtvätt har fått en ny innebörd, men efteråt kändes det skönt när det började brinna på huden när värmen kom tillbaka. Vatten och eld är två fenomen som alltid fascinerar, så det fick bli lite foton på fallet där vi hämtade vatten.
Ballinjåkka
Och så var det det andra fenomenet – ELD….. Eftersom vi nu befinner oss utanför Abisko Nationalpark och det finns fina eldstäder så skulle en brasa sitta fint. Tveksam till om jag hade lyckats få fyr på den sura veden, men med Annas och gruppens hjälp (de flesta har gått Torbjörns eldkurs) kommer det säkert att brinna om en liten stund.
Mycket riktigt, jag vandrar med ett gäng pyromaner, så den blöta veden hade inte en chans. Äntligen blev det en kväll där vi kunde sitta tillsammans och ha det mysigt vid en brasa, och dessutom kunna äta middag tillsammans. Brasan värmde skönt så vi blev sittandes där en bra stund under eldmästaren Toms vakande öga.
Dagens etapp blev 11,69 km.
