4 SEPTEMBER
Smeerenburgerbreen och isbjörnar

Den fina solnedgången i går gjorde att jag hoppats på en ny fin dag, men vädret visade sig verkligen inte från sin bästa sida nu på morgonen. Mulet, disigt och med en o annan snöflinga i luften. Med andra ord arktiskt väder för årstiden…..

Vi hade under natten tuffat på norrut och var nu framme vid en av alla glaciärerna

Smeerenburgerbreen, som finns på Svalbard. Nu skulle vi hoppa i zodiakerna för första gången och ge oss ut på en liten iskryssning i bukten. Efter en liten säkerhetsgenomgång om hur man tar sig i resp ur gummibåtarna var alla ombord. Två båtar med Anders resp vår bodyguard Richard som skeppare.

Full fart bort från origo som syns i bakgrunden. Inte så lätt att få stadiga bilder i det här guppandet!

Vi hade inte kommit långt bort från Origo innan vi stötte på flera häftiga ”isskulpturer” i vattnet. Med lite fantasi gick det att få dem till fåglar, svampar mm. Och så den här härliga turkosa färgen på isen. Maffigt!

När vi kommit in lite längre i bukten och närmade oss glaciärkanten slogs man av att det var så mycket fåglar på isflaken. Det satt ett antal tretåiga måsar på varje isflak, och mest fascinerande av allt var att de inte var rädda. Zodiaken kunde glida upp bredvid dem och de brydde sig inte om oss. En riktigt rolig upplevelse!

Tretåig mås

Glaciärkanten var som en stor turkos vägg men tyvärr kunde vi inte köra ända fram till den. Precis som i vintras vid Von Post Breen i Tempelfjorden, krävdes det ett säkerhetsavstånd om glaciären skulle kalva. Och det gjorde den ganska ofta. Inga stora bitar som lossnade, men det plaskande ändå rejält, så säkerhetsavståndet var befogat.

Efter ett tag satte Anders fart bort mot slutet av glaciären för att vi skulle få se hur miljöförändringarna påverkar glaciärerna. Här fanns det en död glaciär som nu höll på att försvinna.  En helt annan, mattare färg och dessutom började nu klippan under glaciären att komma fram. Betydligt tråkigare att titta på, och man undrar hur lång tid det tar innan klippan är helt bar…..

Hej, vad är ni för några? En nyfiken säl uppvaktade oss en kort stund innan han dök och försvann.

Oj vad tiden hade gått fort! Två timmar i en guppande zodiak var som bortblåsta. Men nu började det bli dags att återvända till Origo och en hägrande lunch.

Pia med glaciären i bakgrunden

Efter lunchen fortsatte Origo sin färd norrut genom Smeerenburgfjorden. Snart fick vi känna av historiens vingslag lite när vi passerade Danskön, och udden där André påbörjade sin ballongfärd mot Nordpolen 1897.

Här förberedde André sin färd norrut, och härifrån startade de den 11 juli 1897 med sin ballong Örnen.

Det blev en ganska blåsig resa upp genom fjorden, och det var flera som försvann ner under däck för att knapra sjösjukepiller o vila. Vad skönt att känna att sjösjukeplåstret fungerade! Jag valde att stå ute på däck tillsammans med Susanna under större delen av färden. Visst var det lite kyligt om näsan, men overallen gjorde att vi var varma.  Efter ett tag fick vi syn på några svarta fåglar på ytan, och det visade sig vara lunnefåglar. Kul, nu har jag fått se dem i verkligheten också!

Framåt eftermiddagen rundade vi udden och kom in i fair- haven. Då kom larmet från bryggan – Isbjörn!  Vardå???? Vi spanade frenetiskt in mot land, och det tog en stund innan vi fick syn på två vita prickar bland stenarna. En hona med unge.  Det tog inte lång tid innan alla var ute på däck och stod och riktade kamerorna mot dem. Men vad svårt det var! Kändes nästan som att vara på skjutvallen och stå o hålla ett tungt vapen och sikta mot tavlan. När den svarta pricken for förbi i siktet så tryck av……. Nu syntes det verkligen hur ovan jag var vid att jobba med teleobjektivet, och det blev ju inte lättare när hela däcket guppade upp o ner. Men med mer tur än skicklighet blev det några bilder som minne av strandpromenaden.

Efter en stund valde honan att hoppa ner i vattnet och när båda björnarna befann sig i vattnet gav Anders order om att vi skulle göra oss klara för att hoppa i zodiakerna. Detta tog en stund, och under tiden hade björnarna lyckats försvinna. Vi startade med att fortsätta följa stranden som de varit på, men inte minsta spår av några björnar.  Anders tog då sikte på stranden på andra sidan bukten men  det var lika tomt på björnar där. Vart hade de tagit vägen? Men så fick vi plötsligt syn på två huvuden som guppade i vattnet en bit ifrån oss.  Honan simmade på ganska bra, medan ungen klamrade sig fast på ryggen på henne.

Vi höll oss på avstånd när de nådde land så vi inte skulle störa dem, men fortsatte sen sakta glida med dem på deras vandring på fast mark. Nu hade vi även fått sällskap av besättningen på Origo som sjösatt den tredje zodiaken.

Björnarna fortsatte sin vandring i lugn o ro, helt oberörda av att vi fanns i närheten, och försvann sedan bakom krönet. Det var bara att tacka för en fin uppvisning av familjen björn!

Nu är jag trött, och så vill jag leka lite…… Nej, vänta på mig!!!!

Nu hade det börjat snöa lite mer och nu när vi inte hade björnarna att koncentrera oss på kändes det att det var kallt. Full fart tillbaks till origo sa Anders, och det blev verkligen full fart…….och snart studsade vi fram på vågorna. Lite frusna men väldigt belåtna äntrade vi Origo, där det väntade varm glögg. Ohh vad gott! Tack Mieze!

En stor del av kvällen tillbringades i sällskap med Lightroom. Bilderna måste ju laddas in och det var verkligen spännande att se om de vita prickarna fastnat på bild. Jodå, bilderna duger, och jag har lärt mig att ISO talet måste vridas upp ordentligt. Som avslutning på dagen blev det lite work shop med Anders, och de flesta bilderna som visades var konstigt nog på björnarna.

Nu har Börje och Roggan gjort sitt för idag. Ser inte särskilt inbjudande ut just nu.