Ajj, Ojjj, mina muskler! Och vart har energin tagit vägen? Jag skulle inte ha kört så hårt igår. Det är nog så att jag inte har något större energilager i kroppen, och nu var det helt tömt.  Blev en lååångsam och kort morgonrunda för Atlas och mig. Lite skidåkning blev det i alla fall på förmiddagen. Jag måste ju fixa till ett skidspår till lilla Thea utanför stugorna.

Matte! Du glömde mig……

Men det var förfärligt vad matt jag blev av förmiddagens snöaktiviteter. Hade helst slängt mig i soffan, men en sådan här fin dag måste man bara vara ute. Det fick bli en lunchutflykt ner till slogboden vid älven. Bilen lastades med ved, Murrekka och diverse mat.

Solen lyste så inbjudande på älven och slogboden och vi njöt verkligen. Snart sprakade en härlig brasa som noggrant vaktades av Atlas.

Okej, jag passar elden. Får vi mat snart???

Finns det något bättre än att laga mat på en Murrekka utomhus. Snart spreds sig en ljuvlig doft av kött, lök, grönsaker, svamp mm. Det var inte bara hos Atlas som snålvattnet rann i mungipan.

Ibland är livet rättvist. Jättegott! Och bättre matplats får man leta efter.

Efter ett par timmar var vi nöjda, och mätta så nu var det hög tid att låta Atlas motionera lite. Bara att åka hem o byta om och hämta skidor och hundsele. Nu är det ju inte bara Kristina med familj som kommer upp till helgen, utan även en stor del av mitt vandringsgäng. Vi skall ju åka Stafettvasan nästa fredag, och de kommer upp för att träna och umgås, nu på söndag. Om de vill åka skidor på måndag medan Linnéa och jag åker öppet Spår är halvvasespårets början perfekt. Bara att åka dit för att reka att spåren är dragna.

Det såg ju bra ut, en bred pistat gata med ett fint skidspår i mitten. Perfekt! Blir också en lagom tur för mig och Atlas i eftermiddag, men det får räcka med fem kilometer, så Magnus får plocka upp oss i Sjurbyn.
Atlas satte full fart och jag stakade matt på efter honom. Idag ska han få dra, tänkte jag glatt.  Men glädjen tog snart slut , dvs samtidigt som spåren tog slut. Efter ca 500 m fanns det inga spår längre. Ringa Magnus och vända tillbaka, eller kasa fram i det pistade området. Jag valde det sista, vilket givetvis innebar att Atlas fick göra det mesta av jobbet. Att åka på smala skidor utan spår är inget roligt. Framförallt inte med en energilös kropp. Men han drog villigt och verkade tycka att det var jättekul. Behagligt för mig, men när vi var framme och Atlas fick syn på husse så var det inte lika roligt längre. Jag lyckades med nöd o näppe få stopp på ekipaget innan den lilla nerförsbacken precis innan Magnus. Hade jag inte lyckats stanna hade det gått alldeles för fort för mig utan skidspår, och jag o skidor o stavar hade legat i en enda röra. När han äntligen blev lös var det verkligen full fart mot husse som gällde. Jag kom efter i en betydligt mer sansad fart…..

  

Målet med övningen, reken av spåret, var i alla fall gjord även om resultatet var nedslående.

Nu väntar en lugn o skön kväll framför brasan. Någon matlagning är inte heller aktuell. Magnus har åkt in till Älvdalen för att hämta pizza….. Trött…..