| |
27 Februari – Blyberget:
|
|
|
|
|
| |
En ledig dag, en riktig slappdag. Absolut ingen skidåkning idag. Blev en lugn o skön förmiddag hemma i stugan, där en del av tiden ägnades åt att göra skidorna rena. Solen värmde skönt på altanen, så det fick givetvis bli en liten solstund där också. Under tiden fick vi rapporter om hur långt Kristina och Martin hunnit. En stärkande kopp kaffe och lite gott fikabröd smakade bra, och sen tyckte Atlas att vi gott kunde ägna oss åt honom lite. Sagt o gjort. Det fick bli en ordentlig eftermiddagspromenad. Min första tanke var att gå upp till masten, men på min väg uppåt ändrade jag mig och pulsade ut i skogen med sikte på det nya stenbrottet. |
|
| |
|
|
| |
Det ”nya ”stenbrottet på Blyberget (nedlagt sedan länge). Högst upp finns en utsiktsplats med slogbod
|
|
| |
|
|
|
Det var ju länge sedan jag var uppe på utsiktsplatsen, så det kunde ju bli ett bra mål den här fina dagen. Så småningom kom jag fram till stigen som leder upp, och då var det genast betydligt lättare att gå. Solen värmde gott och det kändes som vår i luften. Passerade en klippa där smältvattnet droppade för fullt. Det innebar att jag började gå och sjunga på den gamla barnvisan om droppen Dripp och droppen Drapp. Nostalgi på hög nivå! Överhuvudtaget så lyste kampen mellan vinter och vår i hela naturen. Känns som om våren har fördel. |
|
| |
|
|
| |
 
Vintern kämpar för att överleva i skogen.
|
|
| |
|
|
| |
Väl uppe stod jag bara och njöt. Vilket fantastiskt landskap vi befinner oss i. Utsikten ner mot Dalälven, och längre bort startplatsen för Tjejvasan mfl lopp, dominerade. Och det såg inte alls långt ut hem. Vår röda stuga lyste så fint på bara ett stenkasts avstånd…. |
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
Men när jag nu ändå var här uppe kunde jag ju lika gärna fortsätta rakt upp och pulsa upp till högsta punkten, som ligger mitt inne i skogen. Det blev en svettig tur upp dit, och nu började kroppen protestera. Väl uppe på toppen stannade jag för att hämta andan medan Atlas sprang runt. Plötsligt stannade han o spetsade öronen och nosen gick på högtryck. DÅ började jag fundera på om det inte var läge att snabbt ta oss ner därifrån. På Blyberg finns det gott om björnar, och jag började förtvivlat fundera på när björnarna kommer ut ur sina iden. Hade vårvärmen väckt någon nalle? Vi stannade i alla fall inte för att försöka få någon bild av en nyvaken nalle, utan tog oss så snabbt det gick i snön ner till utsiktsplatsen igen. Förmodligen var det bara en älg han känt vittringen av, men pulsen och fantasin gick på högtryck.
Resten av nerstigningen till stugan gick lugnt o sansat, och när vi kom hem hade ungdomarna precis kommit. Välkomna till Blyberg!
I kväll samlades vi inne hos oss för en gemensam middag, och givetvis skulle Linnéa vara med. Hur skulle det se ut om hon satt ensam i gängets stuga? Det blev en fin kväll med mycket skratt, och full fart på småttingarna som ville ut i snön. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
