Idag var det verkligen dagen V. V som i Vila, Valla, Vinterlek och Vasaloppsförberedelser. Överst på dagsprogrammet stod vinterlek med Thea och Hugo. Tidigt på förmiddagen hördes glada rop utanför stugan, och ungarna var redo för snön. Givetvis var det skidåkning som stod högst upp på Theas lista, och stackars Hugo hade ingen talan. Även han fick ett par skidor på fötterna. Tack för lånet kusin Linus. Thea tyckte det var jättekul, medan Hugos förtjusning lyste med sin frånvaro. Men är man bara ett år så har jag full förståelse för det!

  
Theas vasaloppsspår testas med blandat resultat

Efter att det har varit full fart i snön under några timmar, smakar lite fika perfekt. Såg riktigt mysigt ut, och jag är övertygad om att det kommer att bli två små friluftsmänniskor av småttingarna.
I eftermiddags åkte vi åter in till Mora och mässtältet. Nu var jag på jakt efter vallatipset från Toko. Tyvärr har Vasaloppet bytt huvudsponsor för valla från Toko till Swix, vilket gör att tipsen inte finns utlagda på hemsidan.  Till min stora förvåning blev jag igenkänd av representanten från Toko, så nu är frågan om jag är känd eller ökänd… Strunt samma, fick perfekt service och information, och det hela slutade med att jag gjorde ett djupt hål i plånboken och köpte en burk fluorpulver.  Nu vore det väl F-n om inte skidorna glider av sig själv ner till Mora! Hämtade även ut nummerlapparna inför stafetten.

Hemma i stugan igen försjönk jag snabbt i mig själv och mina förberedelser. Först ut var att påbörja vallningen. Eftersom det är många steg, där skidorna skall svalna mellan lagren så tog det sin lilla stund. Men så småningom var jag framme vid sista momentet, pulvret.

Ett litet avbrott i skidvallningen blev det när Kristina och jag lastade in skidorna i bilen och åkte upp till Evertsberg. Hon ska åka den här sträckan i stafetten och ville testa backarna. Då tyckte vi det var lika bra att göra det när de spåren var slitna och inte i bästa skick, så när repet dragits i Evertberg för söndagens Öppna Spår åkte vi dit.

Det blev ingen rolig tur, men nyttig. Under större delen av sträckan fanns det absolut inga spår kvar alls, och underlaget bestod av is. All snön var bortplogad. Kristina är inte så feg som jag, så hon försvann nerför medan jag tog det väldigt lugnt. Förstår att hon hann bli orolig när hon väntade bakom en sväng. Men till slut så kom vi helskinnade fram till Viadukten. Nu hade vi båda i alla fall memorerat sträckan och lagt skyltarna Mora 40 km och Mora 37 km på minnet. Här gällde det att ta det lite lugnt.

Middagen idag bestod givetvis av pasta. Kanske lite sent att börja kolhydratsladda nu, men har testat längre uppladdningar och det har inte blivit bra. Magen gör revolution, och det är absolut inget man vill vara med om…. Efter middagen var det dags att plocka fram kläderna inför morgondagen. Efter att ha haft en underbar vecka här uppe med endast någon minusgrad på dagarna hotade nu meteorologerna med rejäl kyla vid starten. Minus 15 grader nämndes. Inte precis vad jag räknat med. Bäst att lägga fram en extra undertröja, och förbereda sig på att åka med tumvantar. Detta i sin tur innebar att reservstavarna fick plockas fram, eftersom de andra var inställda för att användas med tunnare fingerhandskar. Det är alldeles för bökigt att justera remmarna under loppet så det fick bli två stavpar. Försökte komma i säng hyfsat tidigt, men klockan hann ändå passera 23 innan vi kom till ro. Även Magnus hade mycket att förbereda och packa, så han kan verka som en fungerande serviceman till mig. Ett antal extra handskar, pannband, mössa, apelsinklyftor och gel åkte ner i hans väska. Nu var vi i alla fall redo båda två!