30 Juli
   
       
 

För att täcka in säkerheten med alla eleverna utslängda i skogen  längs med en ganska lång sträcka har det givetvis krävts att även några av oss befäl sovit ute. Torbjörn och våra två biträdande ansvarade för de förta fem grupperna medan Rasmus och höll vårt vakande öga över de övriga sex.
Vilken underbart fin natt det har varit. Rasmus och jag tog en liten kvällspromenad (nåja nattvandring är nog mer det rätta ordet) och kollade av läget hos våra elever i sina bivacker.  Sen var det bara att inse att tiden under dagen inte räckt till för att ta hand om sig själv. Rasmus kröp in under sin presenning, medan jag insåg att det var alldeles för mörkt och jobbigt at slå upp ett litet tält ensam mitt i natten. Det var bara att lägga ut liggunderlaget och sovsäcken direkt på marken, och detta med den fulla vetskapen om att det kommer att bli både rått och fuktigt fram på morgontimmarna. Men innan vargtimmarna låg jag och njöt av alla  stjärnorna som glittrade på himlen. 

Och visst fick jag rätt. Sovsäcken var mer än fuktig vid femtiden, så då var det bara att krypa ur den och värma lite vatten att dricka. Klockan sex blev det allmän väckning, och sen började ett tungt dygn för våra ungdomar. Men till deras stora glädje blev det en riktig festfrukost. En lite klick havregrynsgröt och torrmjölk. Fast det fanns de som lyxade till det ännu mer genom att använda skogens egna delikatessvaror.
 
 
 
 
Frukostdax
 
     
 
Efter frukosten gick vi för att se till så bivackplatserna var väl återställda, samt att eldarna var ordentligt släckta. Tyvärr tog detta tid eftersom vattenutkörarna inte producerade vattendunkar i den fart som det var beställt. Men tillslut hade alla eldarna fått minst e dunk vatten över och i sig. De elever som ej släckte eldarna passade på att vila lite.
 
 
 
       
 
Dagens första utbildningspass handlade om vatten. Hur viktigt det är att vi får i oss vätska och hur man renar vattnet som finns i naturen.
 
 

Vitmossa, inte bara bra till sår, utan även till vattenrening.
 
     
 
Efter vattenläran, fick de lära sig att göra en fältmässig bår, och sen blev det en liten fotförflyttning mot vidare äventyr.
 
 
 
Efter vattenläran, fick de lära sig att göra en fältmässig bår, och sen blev det en liten fotförflyttning mot vidare äventyr.
 
       
  Samtidigt slet några av instruktörerna hårt med att få eldhyddan, som skulle vara förevisningsobjekt, färdig.  
 
Torbjörn granskar resultatet och ger Rasmus med kollegor godkänt.
 
     
 
Att göra en eldhydda tar tid, och ställer dessutom krav på samarbete. Något som skulle visa sig betydligt svårare för eleverna nu när tröttheten och hungern slagit till med full styrka.
 
 
Så här skall den se ut när ni är färdiga. Nu är det ”bara” att sätta igång
 
     
 
 
 
 
De första timmarna jobbades det glatt med att fixa slanor i olika tjocklekar, gräva upp röter, samla stora stenar och granris mm.
 
     
 
Medan eleverna kämpade på med sina hyddor var det dags för mig at provbada Nyårsåsen fina ”badsjö”.  Det såg onekligen inte inbjudande ut, och eftersom jag vet att botten består av flera decimeter tjock dy var det inget dopp jag längtade efter. Men botten och vattentemperatur måste kollas så det var bara att hoppa i.
 
 

Vad gör matte? Atlas övervakar mitt lilla dopp i dypölen.
 
 
 
 

Medan kurschefen badade och SK1 byggde eldhyddor hade SK2 påbörjat sitt ensamdygn. Det första momentet var en liten orientering så de skulle komma till rätt ställe på nyårsåsen.

 
       
 

Det där med ensamdygn är inte så lätt.  Dygnet innehåller inga särskilt hårda fysiska strapatser, men det är lite jobbigare psykiskt. Många tyckte nog att dygnet innehöll mycket mer än 24 timmar…..

Första uppgiften var att de fick bygga sina ensambivacker och få igång en eld.  Sen var det bara att vara ensam……. Det är den långa väntan på ingenting som är ansträngande.
 
  
Bivackerna blev snart klara och likaså eldarna. Men det var ensamt. Att kompisarna fanns i närheten var det inge som upplevde
       
 
Hos SK1 eleverna började det nu gå trögt. Många satt bara och tittade och tyckte att de hamnat i värdens sämsta grupp. ” Det är ju bara jag som arbetar”………. Resultatet blev att dagens ljusa timmar börgade ta slut och mörkret anföll med stor styrka. Inte blev humöret bättre av att fienderna bara kom och störde och tjatade. Fienden var vi befäl som ställde krav på bland annat eldstaden innan de fick lov att tända. Sista gänget fick klartecken först klockan 0045 på natten. Men det fanns de grupper som hade jättefin stämning, och när Rasmus och jag kom på nytt inspektionsbesök klockan 0130 satt de och kokade svamp för fullt.  Även Thomas möttes i någon hydda av idel glada miner.
 
 
 Befälsgänget vid SK1s bivackplats straxt efter midnatt.
 
 
I natt har jag fått sova i mitt tält, medan Thomas och Rasmus valde att sova vid brasan.