Det var väl inte precis ”hurra en ny dag”, jag kände när jag vaknade i morse efter tre timmars sömn. Men det var bara att skutta ur sängen och ta tag i dagens utmaningar. En av mina första tankar var däremot ”tack gode gud att vädret är bra”.
SK1 skulle flyga hela dagen, och då gör fint väder det hela till en ännu mer fulländad upplevelse. Vapnö flygklubb ställde som vanligt upp med flygplan och piloter, och snart flögs det för fullt. En döööööhäftig upplevelse tyckte många. De elever som inte flög ägnade sig åt vård av gruppmaterielen.  Tyvärr kunde jag inte vara på två ställen samtidigt, så några bilder, eller mer text från SK1s verksamhet blir det inte.
SK2 ställde upp för att möta det okända ÄVENTYRET kl 0830 utanför kasernen. Tyvärr blev det lite extra dötid för dem eftersom jag var tvungen att visa upp riskanalysen för övriga instruktörer. Men sent om sider kom vi iväg, och bilarna kunde ta sikte mot starten utanför Oskarström.
Tanken med kamratmarschen är att eleverna skall gå en ganska lång sträcka (1,8 mil) och få lite inblick i ledarskapets problem. Under marschen skall de genomföra tre moment varav två vänder sig mot just ledarskap och gruppchefsuppgifter. Det tredje momentet är ett examensprov på hur sjukvårdsutbildningen har mottagits.

Till vår stora glädje har alla koll på hur man skall ta hand om en skadad kamrat samt undersöka olycksplatsen efter ev fler skadade. Skademarkörererna Fredrik och Mats fick våra elever att jobba ordentligt. En tydligt skadad person med en gren genom benet och en chockad kompis kan ställa till med mycket problem.

Våra skademarkörer Fredrik och Mats

Till vår stora glädje fick ungdomsskolan besök av C F17, översten Mats Helgesson. Förmiddagen tillbringade han hos SK1 eleverna, och efter lunch kom jag in och hämtade översten och skolchefen, för vidare transport ut till skogen. Vi stötte på en av grupperna som precis blivit klara med sitt sjukvårdsmoment.

  
C F17 i samspråk med elever ur SK2.

Det blev tid till en lång pratstund med både elever och instruktörer, och besöket var verkligen uppskattat.

Efter lunchen sattes gruppernas orienteringsförmåga på hårt prov. Markeringen på Hallandsleden var värdelös på ett ställe, MEN var man med på kartan framgick det klart hur man skulle gå. Nu visade det sig att alla tre grupperna missade 90 graders svängen in på den nya stigen. Det blev således ett antal extra kilometer att gå,…….

VAR är vi, bäst att läsa in sig ordentligt på kartan.

OJ!! stigen var visst en stor väg. Vi går tillbaka

Men så småningom var alla grupperna på spåret igen, även om det krävdes en utryckning till en av grupperna av kurschefen för att visa rätt väg.
Ledarskapsmomenten bestod i en diskussion i hur man lägger upp en längre marsch, och vad som är viktigt att tänka på.

  
Givande diskussioner uppstod i grupperna under kapten Nylins ledning.

Här slår vi upp tältet och sen är det klart……… eller kanske inte……

När vi kom upp till det tänkta målet, Gyltige, blev vi först lite oroade över om vi skulle få plats. Här kryllade det av tält i två stora läger, och med tanke på de stora flaggorna var det lätt att räkna ut att det var ett norskt och ett svenskt läger. Det visade sig att det var ett ”Camp in camp” läger till det stora scoutlägret i Kristianstad. Men det fanns plats för oss nere vid sjön. När Fredrik och jag satt och väntade på våra elever tillsammans med Atlas blev vi påminda om verkligheten i form av attentaten i Norge. De norska scouterna kom fram och frågade om vi som militärer var där för att bevaka lägret tillsammans med en bevakningshund. Det fick bli en liten förklaring till vilka vi verkligen var, och varför vi var där.
Första gruppen under ledning av Sebastian kom fram vid 17-tiden.

Äntligen framme, vad skall vi göra nu?

Gruppen fick order om att fixa till en grupperingsplats för natten med den materiel de hade med sig, dvs en presenning.

  
Resultatet blev riktigt bra, men det var nog tur att det inte regnade….

Sista gruppen dök upp vid 19-tiden och sen var hela SK2 gänget samlat. Williams grupp var den gruppen som fått slita mest ont och gått längst.

Här skall ni bo i natt. Hitta en bra plats till att slå upp en presenning och nyttja kunskaperna ni fick i helgen.

När grupperna fått sina förläggningsplatser godkända väntade fälthygiensbiten. Nere vid bryggan väntade Fredrik på att ta hand om dem. Först en allmän säkerhetsgenomgång, och därefter plask i vattnet.

 

 

 

Badinslaget blev uppskattat oh det berodde säkert på att det var riktigt varmt och skönt i vattnet. Termometern visade på över 20 grader, så det var bara att bada på. Simma, doppa huvudet, simma lite till, kliva upp och tvåla in sig, och sen tillbaka ner i vattnet för att runda bryggan igen.  Till skillnad från förra året fick Fredrik nästan tvinga upp flera av badarna som verkligen njöt av kvällsdoppet.

Men när vi kom till korvgrillningen visade det sig att köket ännu en gång missat vår specialbeställning till Adam. Vad skulle vi göra? Ett alternativ var att ta fram en grönpåse med torskgryta men den leken har vi lekt innan med samma elev. Då kom Kalle och Fredrik på den lysande idén att gå upp till scouterna och höra om de hade några vegetabiliska korvar. Med mungiporna uppe vid öronen kom killarna tillbaka med lite nötfärs med rödbetor, så nu var det bara att göra rödbetsbiffar.

Fredrik tog sig an uppgiften att knåda till biffarna, som såg riktigt goda ut.

Det blev en strykande åtgång på både korvar och biffar och aldrig smakar väl en korv så bra som när den är sotig och nygrillad utomhus!

Kvällen blev precis som förra året väldigt trevlig och mysig. Här kommer verkligen kamratskapet och samhörigheten mellan eleverna fram, och gränserna elever och befäl suddas ut. Synd att inte fler var med och upplevde den här stämningen

Tyvärr var jag tvungen att förstöra stämningen vid 2230 tiden genom att ge order inför morgondagen. När ungdomarna fick veta att de skulle vara marschklara, dvs även ha ätit frukost, klockan 0400, så övergav de raskt mysbrasan för sovsäckarna. Kvar vid brasan stod snart bara Kalle och jag, och det var fascinerande att konstatera hur fort det blev tyst i vårt lilla läger. Sen var det bara för Kalle och mig att inta slogboden och krypa ner i våra sovsäckar för några få timmars sömn.

Gå vidare till nästa dag