3 September: 

Vilken underbar känsla att vakna i morse och inte ha det minsta ont i foten!  Och faktiskt inte det minsta ont i någon muskel i kroppen heller. Så det var bara att ta ett stort skutt ur sängen. Hurra en ny dag på fjället !!!!

Från början hade jag tänkt att vi skulle unna oss en sovmorgon idag och inte gå förrän  vid    9-tiden, men med tanke på hur många vi var i stugan kändes det mer rätt att snabbt få frukosten överstökad. Det innebar att vi även idag kom iväg klockan 0800. Vädret var molnigt och allmänt grått, men det kändes inte som om det skulle komma något regn. Och med tanke på backen som väntade började jag dagen iklädd endast T-shirt.

Packa ryggan, diska av frukostdisken, ut med slasken, sopa av sovrum och del av köket mfl morgonsysslor rullar på av sig själv. Måste dock erkänna att det där med att diska efter frukosten inte är min favorit. Jag hatar grötkastruller med en kladdig gegga i…. Nåja jag gillar ju inte gröten på tallrik heller, så eftersom mitt bidrag till frukostdisken blir en tekopp väntar jag med mitt diskande till middagsdisken.
Men vad är det vi gör i år som vi inte gjort andra år? Varför tar det så lång tid innan alla är klara och påklädda utanför stugan????? Även om det inte finns någon som helst anledning till att stressa idag så borde de här sista rutinsakerna löpa på snabbare.
I dag vågade jag inte be någon stugvärd om hjälp med dagens groupie, utan nu fick Gorillastativet komma till användning. Och resultatet blev betydligt bättre än gårdagens.

 

Även om backen inte var lika lång som gårdagens så var den seg och hjärtat fick jobba på lite extra. Vi följdes av ett ständigt brusande från jåkken som forsade en bit bort på vår vänstra sida. Hade gärna gått bort till den där det var som brantast, men just då kändes varje steg i fel riktning som klart jobbigt o dumt. Fick istället njuta av fin utsikt bakåt över Teusajaure, och en del gula björkar längs med stigen. Eftersom backen inte var lika lång som gårdagens fick det bli fri marsch upp, så alla fick gå i sitt eget tempo utan störande pauser. Detta gjorde att alla fick sitt eget kvitto på hur duktig man varit med att förbereda sig konditionsmässigt. Trots sjukdomen kändes det helt ok. Visst flåsade jag och benen kändes lite matta, men det var bara att bita ihop och det kändes faktiskt riktigt bra. Efterhand som vi kom över krönet ställde vi oss och njöt av utsikten. Kändes riktigt bra att fästa blicken på andra sidan sjön och veta att vi nu gjort alla jobbiga stigningar på den här vandringen (ett ev toppförsök på Keb ej medräknat..)

Så småningom hade alla tagit sig uppför backen och vi kunde förena oss i en gemensam backskål. Det gäller att alltid hitta en anledning till att ta fram Lillkåsan….. Och med tanke på att årets vandring inte är så lång och att det finns gott om uppiggande vätska i ryggsäckarna så får anledningarna till vätskestopp bli många.

     

Efter en liten paus på krönet fortsatte vi framåt, och nu var det en härlig sträcka som låg framför oss. Mjuka fina fjällhedar och inte särskilt kuperat. Bara att lägga det långa benet före det andra och traska på. Trots allt blev det även idag ett antal småstopp, och till sist talade magen om att det var fikadags. Fram med köken och snart kokade vattnet på alla håll. Varför lägger man inte Nutella mellan två Mariekex hemma?? Det smakar ju himmelskt!

När magarna fått sitt kaffe/choklad var det bara att trava vidare. Snart började marken slutta neråt, och det här är en backe som jag helt har förträngt från föregående vandringar. Inte särskilt brant, men hyfsat långt nedförslut. På flera ställen lyste nu marken härligt rött av blåbärs- och kråkbärsris, och som kontrast till detta svajade polarullen på sina höga stjälkar. Vi gick bara o njöt.

Polarull

Desto längre ner mot jåkken vi kom, ju fler gula björkar stötte vi på. Synd att Auroraövningen kommer, hade gärna vandrat här ytterligare en till två veckor senare. Då borde det vara kalasfärger här!  Det var i alla fall väldigt frestande att säga till de andra att gå i förväg till ett bra matställe, medan jag själv gärna stannat kvar här en stund. Tänk att få ligga på mage i riset med kameran i högsta hugg….. Men det får bli en annan gång. Gänget skall hänga ihop, så jag får nöja mig med att ”skjuta från höften”

Här möttes vi av gulnande björkar.

Eftersom dagens etapp bara är 9 km så kan vi kosta på oss ett antal småraster och bara njuta av att vara ute, så några fotopauser blev det ju.  Efter att ha rundat en liten sjö kändes det helt lagom med en lunchpaus..

En liten porlande bäck, knallrött ris på marken, blåbär till efterrätt, vad kan man mer begära av ett lunchställe? Skulle i så fall vara lite sol och värme förstås…. Under lunchen började det blåsa och blev riktigt kyligt. Var jätteglad över att jag i sista minuten slängt ner dunjackan för att ha som förstärkningsplagg till toppen. Nu var jag riktigt varm medan övriga tyckte det var lite kallt.

Innan vi kom fram till bron några kilometer innan stugan, gick leden bara några meter från jåkken. Nu kunde jag inte hålla mig längre, utan nu MÅSTE jag få leka lite med kameran. Hade kanske varit kvar där fortfarande om inte Kristina o Linnéa hojtat från bron och började gestikulera. Först fattade jag inget, men när jag vände mig om förstod jag vad de ville. Bakom oss kom Sigtunaeleverna, och alla ville vi komma fram till Kaitumstugan innan de kom dit, så det vilda gestikulerandet var en vädjan om att få ge sig av mot stugan.

  

Jag gav de övriga tillåtelse att gå i förväg medan Åse och jag tog det lite lugnare. De sista kilometrarna efter bron, genom björkskogen, var dryga. Stenigt och lerigt och spängerna som fanns var såphala. Men oj vad här var vackert. Hoppas verkligen alla tog in den fina naturen i sina sinnen och inte bara var trötta och tittade efter stugan.

Men till slut såg vi stugknuten uppe till vänster, och det var en skön känsla. Övriga gänget var samlat utanför, och de hade inte fått checka in förrän vi andra två hade kommit. Förstår inte logiken i det…….
Men nu kom den kvinnliga stugvärden ut igen, och det bjöds på god saft innan ett litet kaos utbröt då vi skulle visa medlemskort för henne och jag sa att allt var betalt. DESSUTOM fick jag visa kvitton på betalningen för hennes man när jag gick in i stugen och han skulle tittas på medlemskorten IGEN. Kontroll är bra men….. lite sammordning hade väl varit bra.

En koll på GPSn visade att sträckan mellan Teusajaure och Kaitum är lite drygt 10 km, och att det tagit oss sex och en halv timme att avverka den sträckan.

      
STF-saften är alltid lika god. Två muggar var försvann snabbt ner i struparna.

Även i natt fick vi ett sexbäddsrum och slapp sova på golvet. Och jodå, vi hann före ungdomarna, som fick bo i ett annat hus.

Kaitumjaurestugan är en av de finaste längs med Kungsleden, och platsen där den ligger är helt underbar. När vi stod utanför stugan och tittade neråt sjön och det ljusgröna våtmarkspartiet, pekade stugvärden ut tre lite mörkare prickar och sa att det var en älgko med två kalvar. Det hela blev absolut inte sämre av att en solstrimma bröt sig igenom molnen och lyste upp den norra delen av viken. Och det dröjde inte länge innan solen vann kampen över molnen och värmde riktigt skönt.

Älgarnas paradis. Och tittar man noga så finns där trte svarta älgprickar…

Eftersom vi var relativt tidigt vid stugan hann vi med lite småpyssel och persedelvård. En snabbtvätt av svettiga kläder som hängdes ut på tork samt en eftermiddagsfika och lite allmän avslappning i stugan. Stugmys är inte helt fel!  Efter att ha slappat lite fick det bli en kroppssanering. Tvätt och bastu hägrade!. Det var en nyhet sen sist, och att få basta efter en svettig dag på fjället är aldrig fel.

  
                                      Inred och befäst…….                                    Våra ledord vid stugorna. Persedelvård är viktigt!

Till middag blev det köttbullar i gräddsås med potatismos. Ibland kan det vara skönt att nyttja butikens utbud och äta annat än torrfoder. Detta var helt enligt vår matbudget, och nu slipper vi tulla på nödmaten inför en ev toppbestigning.
Vid middagen blev det även en diskussion om skoskav och om compeed eller inte compeed. En tysk dam hade fått ett skoskav och stugvärden kom in o frågade om vi var sjukvårdsutbildade alt kunde ngt om skoskav o tejpning. Och där var ju svaret ja!

Kvällen blev jättefin, men när solen försvann bakom topparna blev det rejält kyligt. Men vilken härlig himmel vi fick! Dessutom bådar det gott för morgondagen.

Följande ord summerar dagen på ett bra sätt: backe, svettigt, pulshöjare, vacker utsikt, höstfärger, gråmulet, blåsigt, kyligt, lättgånget, blåbär, väldigt fin etapp, kort etapp (9km), underbar stugplats ,sol, älgar, skön bastu, toppenkväll, ….

I kväll chansar jag inte, utan det får bli en tablett direkt. Sömnen får prioriteras!