4 September: 

Att natten varit kall märktes direkt man kom ut på morgonen. Det var ett tunt frosttäcke på delar av trappan och på spängerna ner till toaletterna. Men vilken morgon! En klar härlig luft och en sol som försiktigt tog sig över fjälltopparna och började värma marken. Snart rykte det fint nere över Kaitumjaure, när morgondimmorna lättade.

En något kylslagen morgon. Bilden är tagen straxt före kl 0600.

När vi höll på med frukosten kom Linnéa infarande och sa att det var en räv vid stugorna. Och mycket riktigt, lille Mickel var framme och nosade vid tälten i förhoppning om att hitta någon godsak. Tyvärr var det ingen fjällräv. Men ett väldigt fint exemplar av den vanliga räven. Nu saknade jag verkligen ett teleobjektiv, hmmm….. Tur att Kristina hade en bra zoom på sin telefon.

Det verkar som om det i år tar två timmar varje morgon innan vi är klara att gå. Börjar vi tappa stinget eller varför denna extra halvtimme? Inte för att vi har bråttom, men frågan kvarstår till kommande år. Eftersom jag var färdig bland de första tog jag alla vattenflaskorna och gick ner till vattenhämtningsplatsen. Här porlade det fint, men jag kan tänka mig att det är ett eldorado för mygg mitt i sommaren.

  

Vilken underbar vandringsdag. Knallblå himmel, sol som nu började värma och vindstilla. Det här blev en av våra finaste vandringsdagar någonsin, och att det sen var lättvandrat gjorde ju inte saken sämre. Blev ett antal småstopp där vi bara njöt av förmånen att få vara ute i fjällen den här dagen. För att inte upprepa mig för mycket med orden fantastiskt, underbart, höstfärger, lättgånget osv låter jag några bilder tala för sig själv.

 

Sträckan fram till bron över Tjäktjajåkka kändes som ett stenkast, trots att det var lite uppför. Där ser man vad vädret spelade in. Sist vi gick här blåste det och regnade och då kändes sträckan jättelång. Bro innebär vatten som forsar = fotopaus för Eva, så nu gjorde vi ett lite längre stopp.

Fjällgänget vid Tjäktjajåkka. Och på bilden har även lille Plupp fastnat.

Linnéa och Kristina. Äldst och yngst. Men till sinnet är de jämnåriga

Nu när jag sitter hemma och tittar på bilderna upptäcker jag att vi inte var ensamma fotomodeller. Lille Plupp hade tydligen följt efter oss och hamnat på bilderna. Kanske en lite hälsning till Linus, Thea och Hugo. Kristina upptäckte något blått mitt i det röda riset, och innan vi visste ordet av så var han framme och tog lite dricka från hennes vattenflaska. Det är dig väl unt älskade lille fjälltroll!

  

FILM:   Vy över dalen

Nästa välkända ställe vi passerade var den gamla kåtan. Den har varit övergiven länge, och det är konstigt att den inte har fallit ihop. Inslaget är i alla fall lite pittoreskt, och givetvis måste kameran fram.

  

Det här är verkligen en lätt och skön etapp fram till Singi där det känns som om man nästan flyger fram över fjällhedarna. Nåja, flyga är väl att ta i, men det kändes som att det bara var att låta benen gå av sig själv. Vi hittade ett perfekt lunchställe vid en korsande bäck, och nu kunde vi unna oss en skön rast. REALs viltgryta resp pasta i tomatsås, smakade gott. T.om lille Plupp var framme och tittade på vad vi åt, men jag tror han föredrar blåbär. När vi satt och gottade oss i solen efter maten blev vi passerade av skolklassen som vinkade glatt. Det i sin tur kan betyda golvförläggning för oss. För är det någon stuga på den här sträckan som det är mycket folk i, så är det just Singi.

Efter bara någon kilometers vandring efter lunchen började det blåsa, men det blev en behaglig medvind. Blev dock lite orolig över att det var en väderförändring på gång.
När vi efterhand kom fram till Singi visade det sig dock att vi fick ett fyrbädds- och ett tvåbäddsrum. Vilken lyx, klart över förväntan. Men tydligen var stugvärden förvarnad på att vi var på G. Det var dock i samma stuga som ungdomarna, så vi anade att det kunde bli livligt framåt kvällen. Snabbt in med packningen och fram med lillkåsorna. Vi måste ju bli av med allt flytande som vi tagit med oss…..

Efter att ha packat upp, bäddat och installerat oss sög det i kaffetarmen. Jag gick ut o rekade och hittade lite lä utanför kortsidan av stugan, och där satt vi sen och hade det skönt o sörplade kaffe/choklad.

Farhågorna om en lite för hög ljudvolym besannades tyvärr på kvällen. Eftersom vi återigen inte hade någonstans att ta vägen fick det bli tidig natt. Men det var svårt att somna eftersom det tjoades så mycket i köket och grannrummet. Slocknade i alla fall så småningom , och sen sov jag mig igenom kalabaliken när alla ungdomarna skulle ut och titta på norrskenet. Lisbeth o Åse vaknade och var ute, men vi andra sov gott.