| |
7 September:
|
|
| |
|
|
|
| |
VILODAG!!!!!!!! Men det blev ingen sovmorgon eftersom vi ville krama om Linnéa innan hon for. Med lite stela ben tog vi oss ur sängarna och gav oss upp till Gorni. Alla var vakna och uppe, och Anna såg lite piggare ut än för några timmar sedan.
Det kändes både konstigt och tråkigt att ta farväl av Linnéa en dag för tidigt, men ibland bara måste man hem lite tidigare. Vi tänker på dig Linnéa!
När Linnéa gått till helikoptern beslöt vi andra oss för att gå ner till Elsas kök och käka en riktig frukost. Ett jättebra beslut, eftersom vi nu kunde frossa i bröd, yoghurt, ägg olika pålägg mm. Kändes verkligen att kroppen behövde en energipåfyllnad.
Ännu en helt underbar dag med klarblå himmel och vindstilla. Årets enda riktiga sommardag fick vi uppleva här på Kebnekaise. Väl tajmat! Vi diskuterade om vi ska gå ner till Nikkaluokta i morgon eller ta helikopter. Just där och då kändes det där med att gå inte särskilt roligt. Kroppen var lite matt, vädret skulle bli dåligt och dessutom är den sträckan inte särskilt kul. Renburgaren vid Lap Dånalds till trots, vi gick och bokade in oss för att flyga helikopter.
Efter frukosten pratade vi om hur vi skulle fördriva dagen, och då fanns det olika önskemål. Anna, Åse och Kristina ville ta det lugnt vid fjällstationen medan Lisbeth ville röra på sig lite. Jag var kluven och sliten mellan båda lägren men kom fram till att kroppen nog mådde bäst av att få röra på sig lite. Men en promenad ända till Silverfallet kände jag (tyvärr) inte för, så vi gav oss ner mot Elsas bro. Vägen ner mot jåkken bjöd på fina höstfärger, och det kändes riktigt skönt o lätt att gå. Men det var ju som sagt nedför… |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
Innan vi kom fram till Elsas bro över Laddjåkka passerade vi ett våtmarksparti, och även här började höstfärgerna göra entré. Både Lisbeth och jag gjorde vårt bästa att komma ut en bit i våtmarkerna för att få en fin bild, men utan att bli helt blöta om fötterna gick det inte så bra. Lisbeth var den av oss som orkade krypa ner längst så hon fick i alla fall polarullen lite underifrån. |
|
| |
|
|
| |
Elsas bro |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Sammanlagt lyckades vi samla ihop drygt sex kilometers promenad, och det kändes riktigt bra i kroppen. Ja dvs så länge vi inte gick uppför, för då fanns det inte mycket energi i Evas kropp.
Tillbaka vid fjällstationen drog vi oss upp till servicehuset där vi träffade de andra. Nu skulle det i alla fall bli vila, så altanen intogs, och sen hade vi det jätteskönt i solen. Lunch i form av nudlar smakade jättegott, men det bästa sparade vi till sist. Chokladpudding med riktig grädde. All heder åt Kristina som lyckats övertala köket om att skänka oss lite grädde (blev en slant i dricksbyttan). Givetvis sköljdes det ner med lite dryck från lillkåsan. Ibland är livet rättvist! |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Nu var det ett ypperligt tillfälle att ta fram och öppna skumpan som vi inte drack på toppen. Den lyckade bestigningen måste ju firas! Och nu kunde ju även Åse och Lisbeth vara med och fira. Eftersom det var på dagen 17 år sedan första toppturen var det väl värt lite äkta droppar. SKÅÅÅL!!!!!! |
|
| |
|
|
| |
|
Sydtoppen anno 2017. Det här var första gången jag var på toppen då den inte nådde över 2100m. Årets officiella mätning slutade på 2 098,5m, vilket i och för sig är en ökning jämfört med förra året. Så det är bara att hoppas på kalla vintrar framöver, annars kommer Nordtoppen snart att bli Sveriges högsta topp med sina 2 096,8m.
Vi var alla överens om att årets toppvandring var den hittills jobbigaste, med tanke på underlaget. Aldrig har det tagit så lång tid att gå ner från Vierranvárre och vidare upp på Kebnekaise. Att det inte blev någon dricka på toppen var nog ett klokt beslut, då det kändes som att huvudet behövde vara helt klart under nedfärden. Dessutom hade jag nog inte fått upp min flaska på toppen. Korkeländet satt verkligen hårt fast. |
|
| |
|
|
| |
Skål Sydtoppen!!!
|
|
| |
|
|
| |
När vi gottat oss ordentligt och länge i solvärmen gav Anna och jag oss ut för att hitta cachen som finns vid Keb. Dåliga kordinater gjorde att vi fick leta lite, men så småningom hittades den. Resten av eftermiddagen ägnades åt souvenirinköp, förberedande packning och dusch. |
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Vi tyckte att vi efter en veckas vandring kunde unna oss att äta även den här middagen i restaurangen, men idag räckte det med bara varmrätten. Och eftersom det stod renskav på menyn längtade vi redan till middagen.
Mums, vad gott det var. Till vår stora förvåning behövde vi inte vänta på vår huvudrätt utan den kom in nästan direkt. Här har det hänt något med servicen sen vi var här sist.
Tack personalen för otroligt fin service, och god mat
|
|
| |
|
|
| |
Innan vi lämnade bordet tog Lisbeth fram en otroligt fin blomma i form av ett grässtrå som hon överlämnade till mig.
TACK HÄRLIGA GÄNGET, SER FRAM EMOT EN HÄRLIG SPA UPPLEVELSE MED ER!!!
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Min absoluta favoritplats på Kebnekaise fjällstation är nere i Gammelstugan, och då helst framför en sprakande brasa. I kväll hade vi tur. Ingen satt vid brasan och det fanns lediga stolar i rummet. Snabbt intog brasplatsen och stolar flyttades om. Sen var det bara att gå ut och hugga till lite tändved, och snart sprakade en härlig brasa. Mysfaktor 10! |
|
| |
|
|
| |
 
Kebnekaises Gammelstuga – fjällvärldens mysigaste plats
|
|
| |
|
|
| |
Dagarna och all frisk luft tog ut sin rätt, så alla övriga i gänget drog sig tillbaka vid kvart i nio, men jag kunde inte slita mig från brasan. Efter ytterligare 10 minuter var jag helt ensam i rummet och tillsammans med en kall öl satt jag där i ytterligare nästan två timmar. Gick runt lite o läste o tittade på väggarna och fastnade för minnesväggen över den störtade norska Herculesen. Hade väldigt svårt att slita mig därifrån, men så småningom gjorde gårdagen sig påmind och sängen hägrade. |
|
| |
|
|
|
| |
 
RIP, mina norska Flygvapenkollegor |
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
