| |
27 juli:
|
|
| |
|
|
|
| |
Ett av mina mål med årets vandring är att testa utrustningen inför nästa års gröna Band. Har tittat lite åt lättviktsvandring för att få ner vikten, och ett av mina inköp var en ny ryggsäck. Jag älskar min Kajka, men den väger 3.8 kg helt tom, så i år har den bytts ut mot en ultralätt säck på endast 1 kg – en HMG Mountain Gear Windraider 4400 på 70 liter. Testade den på vår träningsvandring på hallandsleden i juni, och resultatet var att jag fick ordentligt ont i axlarna. Detta hade jag nu jobbat med, och förstärkt axelremmarna med två tjocka skummgummiplattor som var dubbelvikta.
|
|
| |
|
Trots detta hade jag en lite olustig känsla då säcken mest kändes som en sopsäck där det var svårt att komma åt prylarna. Gillade inte heller systemet med utvändiga fickor i mesh, där vädrets makter kommer åt prylarna. Givetvis vattenpackade i vattentäta påsar, men…… Med i packningen för första gången var även en Thermacell med extra patron och mattor. Nu ska myggen få sig en omgång! Det positiva var invägningen, endast 18,5 kg, vilket blev en slutvikt på 21,5 kg med de burna kläderna och kängorna. Inte lättvikt, men rekord för mig i lätt vikt. Kristina, som i år hade min Kajka, vägde in på 23 kg… |
|
| |
Nej, allt det här fick inte plats i min nya säck. Att byta ut Foppatofflor mot andra lägerskor får vänta till nästa år.
De fick helt enkelt inte plats.
Större delen av gänget, det var bara Linnéa, Brita och Birgitta som saknades, träffades på Halmstad central på eftermiddagen. Som vanligt uppstod en diskussion om packning och ryggsäcksvikt.Innan vi äntrade tåget togs den traditionella avresebilden.
|
|
| |
|
För att gardera mig från att behöva dela säte med någon främmande, och ge Bozz chansen att sträcka ut sig, hade han fått en egen biljett. Kanske lite svårt att uppfylla kravet på att visa upp ett giltigt studerandebevis…. |
|
| |
I Göteborg hade vi en dryg timma på oss, så glasscafét stormades. Bozz o jag stannade kvar för att vakta ryggsäckarna, och konstigt nog var det ingen som gick nära dem. Jag måste ha sett riktigt skräckinjagande ut, för det kan väl aldrig ha varit min lille knähund som skrämdes…
Att åka tåg med Bozz var inga som helst problem, han sov sig igenom hela resan upp till Stockholm. Framme i huvudstaden hade vi flera timmar att slå ihjäl. Vi hittade ett par lediga soffor som vi raskt la beslag på, och sen inhandlades det middag. Det smakade mums, och lillkillen var mäkta sur över att han inte fick någon middag.
Går det inte med att sura så går det kanske med charm…… Snälla Katarina, ge mig lite mat innan jag dör svältdöden.
Några av oss tog sen en kvällspromenad genom stan och var bla och tittade på slottet och Riksdagshuset. Var riktigt skönt att få röra på sig lite efter allt sittande på tåget. Normalt sett brukar vi hoppa på nattåget vid femtiden, men i år blev det inte förrän 2230. Det tidigare tåget stannade inte i Låkktatjåkka, så här fanns det inget val.
I väntan på att nattåget skall komma
|
|
| |
|
Nytt för i år var att det inte är SJ som kör Lapplandstågen längre, utan nu är det norska VY. Men eftersom Tågkompaniet ingår i den kedjan såg vi med tillförsikt fram till att återse bekantskapen med det bolaget. Och vi blev inte besvikna. Nu fick även vi som åker liggvagn en riktig kudde och täcke. Härligt! Bozz såg lätt konfunderad ut när sofforna plötsligt blev sängar, men han fann sig snabbt tillrätta på golvet. |
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
|
