I Abisko vinkade vi hej då till åse, som skulle tillbringa sina dagar i Norrland här. – ”Vi ses på måndag och ta nu väl hand om våra ädlare drycker", ropade vi innan dörrarna stängdes.
Bara en liten stund senare var vi framme i den stora metropolen Låkktatjåkka, med en perrong där det fick plats två tågvagnar. Det tog en liten stund innan vi fick ordnat till vår packning, och givetvis måste vi ha ett gruppfoto vid stationen. Tur där fanns fler vandrare i närheten som fick agera fotograf. Nu äntligen – Trollsjön nästa! (Eller som den egentligen heter Rissajaure.)
Vi följde en mycket vältrampad stig upp i Gearggevággi (Kärkevagge), som i början var torr o fin, men sen bitvis blev ganska våt. Det var en ganska strid ström av folk som gick neråt och som vi mötte. Detta resulterade i flera avstickare in i videsnåren från stigen för min del, eftersom det även var en hel del hundar vi mötte. Det var riktigt varmt o svettigt, 27 grader, trots att klockan nu närmade sig sex på kvällen, men som tur var fanns det ett par små vattendrag som rann över stigen. Och någonstans här i början, inne i videsnåren tappade Bozz sin Kotte. Tyvärr märkte jag det inte med en gång, men när jag upptäckte det så fick det bli en paus och vila för övriga gänget medan jag gick neråt, tillbaka mot stationen för att leta Kotte. Men någon Kotte hittade jag inte, hade lite svårt att veta vilka videsnår vi varit inne i, så det var bara att återvända tomhänt.
Varm, svettig och törstig anslöt jag till övriga gänget som haft en skön stund i solen med fantastisk utsikt över Vassijaure. Nu hade vi gjort den värsta stigningen och framför oss bytte dalen skepnad. Hittills hade vi haft en känsla av att befinna oss i Sound of Music, men för varje steg vi tog mot Trollsjön blev det mer o mer en känsla av att vi förflyttades till sagan om Ringen. Gearggevággi blev stenigare o stenigare, och det kändes som om en jätte slängt ut en näve klippblock i dalen. Här låter jag bilderna nedan beskriva vår vandring framåt mot tältplatsen där Brita väntade.
När jag fått på mig min ryggsäck igen och vi började gå var det bara att konstatera att det inte alls kändes skönt. Min förstärkning av axelremmarna hjälpte inte, så det började göra riktigt ont på axlarna. Kändes redan nu som att den här ryggsäcken, trots sin låga vikt, inte kommer att bli någon favorit….
I min planeringsvärld så skulle vi slå upp tälten framme vid sjön, där vi sen skulle njuta av både ett kvällsdopp och morgondopp. Men som vanligt stämmer drömmen och verkligheten inte överrens. Att slå upp sex tält framme vid sjön var absolut inte genomförbart. Som tur var hade Brita varit framme vid sjön o rekat, så hon stoppade oss när vi passerade en stor gräsplan en bit innan sjön. En perfekt tältplats! Klockan var nu straxt innan åtta, och solen värmde fortfarande skönt. För att sammanfatta vandringen hit upp så var den ganska lätt även om det var en hel del uppför i början. Hade vi inte varit sega efter tågresan så hade det säkert gått fortare. Sen får jag ta på mig att min lilla "Kottevandring" gjorde att det tog minst en timme extra att gå upp hit. Nu skulle tälten snabbt upp innan vi fortsatte mot sjön.
Är ni inte klara snart…. Hur lång tid ska det behöva ta att fixa allt. Hade gått mycket fortare om jag fått hjälpa till…
Sista biten fram till sjön
Det var en häftig vandring fram till sjön i stenlandskapet. Lättvandrat fast det var lite småkuperat. Att nu få vandra en stund utan ryggsäck var en underbar känsla, uppskattades av både oss tvåbeningar och av Bozz. När vi kom så att vi fick en första blick av sjön blev det en riktigt magisk känsla. Den härliga kvällssolen lyste varmt upp ena sidan av sjön, medan den andra sidan som var i skugga, gav ett mer dramatiskt intryck. Speglingarna i sjön gav det sista intrycket av att vi befann oss i ett sagolandskap. Skall inte förstöra den upplevelsen i ord, utan även här får bilderna tala sitt tydliga språk.
Vår jubilar för dagen. GRATTIS Anna på 70-årsdagen. Finns väl ingen bättre plats att fira dagen på än denna?
Nästan hela Fjällgänget vid Trollsjön. Överst från vänster: Birgitta, Anna, Kristina, Linnéa, Ulrika, Jossan, Katarina, Lisbeth,
Bozz och Eva. Saknas gör bara Brita som var på fotoutflykt.
 
Ett mycket uppfriskande kvällsdopp….
Även vandringen tillbaka till tälten blev en oförglömlig stund. Fortfarande värmde kvällssolen som vi hade i ansiktet, och himlen började färgas gul/orange. Ett mycket söndertjatat uttryck nu för tiden är ordet MAGISKT, men just här hittar jag inget ord som passar bättre.
Tillbaka vid tälten överraskade vi Anna med lite gott att skåla i med tilltugg. Vi hade bestämt att den stora firningen av alla som fyllt jämt under året kommer i Abisko, men fyller man 70 just den kvällen vi är vid Trollsjön så måste det firas. Skål o Grattis Anna! Därefter en sen middag innan sovsäcken hägrade
Vår första vandringsdag summerar jag i orden:
Varmt, svettigt, soligt, Magiskt, uppfriskande kvällsdopp, vandringslängd 5,54 km,
14.000 steg och 500 brända kalorier.
|
