När vi vaknade i morse var det bara att tala om för de andra vad som hänt ang helikopterhämtning av Anna.- Alla blev väldigt förvånade och upprörda över polisens beslut. Men omständigheter gjorde att jag efter frukosten gick upp till Stefan och vi ringde ännu en gång till 112. Men att vi skulle få någon direkt helikoptertransport insåg jag eftersom dimman låg tät över Kårsevagge, med låg dimma och molntäcke på 8/8. Inte en chans att det skulle gå att landa inom de närmaste timmarna……
Såg efter en stund att Stefan stod utanför stugan och pratade i telefon, så jag gick ut till honom. Mycket riktigt var det läkaren i ambulanshelikoptern han pratade med, och läkaren lovade att vi inte skulle bli bortprioriterade den här gången, och att de bara inväntade bättre väder. Det lät ju bra, men säg den glädje som varar. Tog bara fem minuter, sen ringde polisen tillbaka och sa att de återigen lagt ned ärendet……. Just nu ger jag inte mycket för fjällräddningen. Skulle tryckt på nödknappen uppe i branten, så hade de fått komma och vinscha …. Beslöt då att Stefan fick ringa Kallaxflyg för att komma och hämta Anna. Det vara bara det där med vädret…. Kändes som att det skulle bli en dag i väntans tider vid stugan.
NÖDTELEFON…… till vilken nytta då??????????
Vi ägnade förmiddagen åt lite materielvård, fika och sällskapsspel. Tur att det finns Yatzyspel i stugorna! Men till slut tröttnade vi även på detta, så när jag tog Bozz på en liten tur i regnet blev det en tupplur för övriga.
Tyvärr, sett ur våra ögon, så var stugan bokad av andra vandrare på kvällen, så det var bara för oss att gå ut och slå upp tälten. Anna fick sova inomhus, och då fick hon en övervakare i form av Brita med sig in i stugan.
Det såg inte så snett ut på marken, men det var ingen optimal tältplats. Tror att övriga hade det mycket bättre på sitt val av plats.
Flera gånger trodde vi att nu lättar dimman, vilket den även gjorde, men då la den sig som ett lock över Abisko istället. Så resultatet blev detsamma, ingen helikopter. Innan middagen tyckte jag det var hög tid för gänget att göra något, och komma bort från tristessen och tankarna, så jag beordrade en liten kvällspromenad. Konstigt nog behövde ingen övertalas, utan alla, utom Anna, hängde glatt på. Blev en tur in en liten bit i Kårsevagge. Dimman gav promenaden en fin och häftig inramning, och det var riktigt spännande att följa molnens vandring över himlen och mellan bergstopparna. Skulle det bli sol?..... Nej, där kom dimman igen….
Middagen smakade bra utomhus och medan vi åt la sig dimman återigen som ett stort tungt lock över sjön. Lisbeth, var duktig och försökte med blandad framgång att få oss att skriva i stugans gästbok. Till slut gick hon helt sonika in i stugan och hämtade ut boken. SKRIV!!!! Tur att det är ordning o reda på någon av oss! (Visade sig sen att det var tur att vi gjorde som hon sa, för på så sätt kunde Stefan få kontakt med mig efter att vi kommit hem.)
