Kristina och jag framför nationalparkssymbolen och med Njulla i bakgrunden.
Jåkkens utlopp i Torne träsk.
Tillbaka uppe vid Turiststationen var det nu bara att ta det sista gruppfotot innan vi gav oss iväg till den lilla stationen.
Hej Då Abisko! Jag kommer tillbaka om 1½ månad!
Frukosttaktiken funkade bra, ingen behövde köpa något att äta på tåget innan tågbytet i Boden. Blev lite mer stressat där den här gången, och jag försökte få Bozz att kissa ifrån sig ordentligt. Inte så lätt med en hane som bara vill skvätta lite…
Men middag ville vi ha, så det fick bli en attack mot restaurangvagnen. Inte lätt att få plats så många när hälften av platserna var avspärrade pga Corona restriktioner. Slutade med att Katarina fick en tillsägelse att man inte får sitta bakom plastbanden. Men efter att ha upplyst henne om det så var det färdigdiskuterat, och vi kunde alla fortsätta äta utan att behöva flytta.
Efter middagen tryckte vi in oss allihop i vår kupé, och då var det bara att konstatera att det var bra att det fanns en flaska skumpa kvar sen i går. Skål för oss! Den enda som kanske int jublade var Bozz som tyckte det var lite trångt på golvet med 18 ben, så han tryckte in sig under ett av sätena. Var lite orolig att han skulle fastna, men det löste sig.
När vi passerade Ö-vik var det dags att säga farväl till Brita (eller Berit som vi tack vara Kristina har döpt henne till) och Linnéa. Alltid lika sorgset att skiljas åt.
Tror att de flesta av oss sov gott ända tills vi närmade oss Stockholm och det var dags att hoppa av tåget. Blev frukost på stationen då vi raskt begav oss till vetekattens lilla stånd. Gott, men jag hade föredragit en onyttig vanlig fralla istället för en nyttig rågfralla. Men det var det nog bara jag som tyckte, alla de andra smaskade glatt i sig sin frukost.
Sagan om tio små negerpojkar fortsatte vi att leka i Göteborg, då Kristina och Birgitta sa hej då och fortsatte på egen hand. Vi andra tröstade oss med en glass i väntan på tåget till Halmstad. Här möttes vi som vanligt av nära o kära, och extra roligt var det att i år utöver Magnus (som vanligt med en ros i handen - en tradition jag uppskattar), även mötas av Fredrik med flickvän. Vi hann med en kort demonstration av hans ryggsäck som han är supernöjd med, innan de skulle hoppa på ett tåg mot Göteborg. Kan mycket väl bli en sådan som mitt bidrag kommer att gå till…..
Sälj den där vita ”sopsäcken” och köp en Gregory i stället! Jag lovar att du blir jättenöjd…
Fast mest skönt var det att få lämna över ansvaret för vår olycksfågel till hennes familj, som direkt satte kurs mot vårdcentralen och den bokade tiden för en noggrannare undersökning.
Blev en skön kvällspromenad hemma på stranden med Bozz, som efter att äntligen ha fått mat och obegränsat med vatten var full av energi efter 26 timmar på resande fot.
Från fjäll till strand. Men vet inte om Bozz säger ”Borta bra men hemma bäst”, för han älskar verkligen fjällmiljön
