SLUTSUMERING för Abiskovandringern 2021: 

Att  få ner årets vandring summerad i en blogg har varit ovanligt svårt o jobbigt, och det har tagit tid. Detta beror på alla de känslor som har kommit under vandringen och som fortfarande finns kvar. Sommarvandringen 2021 blev som sagt långt ifrån den planerade vandringen, och vi har nog alla både glada och mer jobbiga minnen av turen. Men vi fick i alla fall uppleva ett par dagars vandring, och för de dagarna sätter jag en svårighetsgrad på

                  

Anledningen till att jag inte vill sätta ett högre svårighetsbetyg är att vandringen från Låkktatjåkka via Trollsjön till Kårsevagge bara innehåller en svårighet, Kårsevaggebranten. Den här backen är brant, men vi har tagit oss igenom betydligt svårare passager, och det är främst när man går uppför branten som den beskrivs som jobbig. Vi hade dessutom vädret med oss så årets vandring får gå till historien som en ganska enkel tur.

Vandringens två stora höjdpunkter är för mig den helt magiska kvällen vid Trollsjön samt middagen på Låkktatjåkko fjällstation.

Lärdomar o reflektioner:

Inte en vandring utan att man kommer hem med nya lärdomar och lite praktiska saker att fundera över. Så även i år, och här har jag summerat dem:

• Att tänka på vikten på packningen är bra, men man får inte titta sig blind på den. Har nu testat en ultralätt ryggsäck HMG 400 Windrider, och det var bara att konstatera att det inte var något för mig. Axlarna tog mycket stryk, och att ha hälften av packningen i meshfickorna utanpå ryggan är inte min melodi. Vill ha en säck med många fickor och ett bra avbärarbälte.

• De saker som Bozz bär utanpå sin klövjeväska måste säkras med en karbinhake i väskan. Nu blev vi av med hans Kotte och även silverduken lossnade.

• Den här vandringen bar han 6 kg, så ett till två kg till kan jag lasta i hans klövjeväska.

• Ett riktigt Footprint till tältet är guld värt, både ur kondens- och bekvämlighetsskäl. Men även den enklare Tyvek duken som Kristina o Ulrika hade fungerade utmärkt. Betydligt hållbarare än byggplast.

• Kommer jag tillbaka till Låkktatjåkko någon mer gång så ska jag absolut bo inomhus även då. Lät dyrt med boendepriset, men det var värt varenda krona. Dels vad gäller standarden på maten, både smak och storlek på portionerna samt ett mysigt boende. Tältplatserna utanför var knappast optimala. Funkar, men våra tältare var inte helt nöjda.

• Den tyska frystorkade hundmaten var helt underbar. Lätt, smidig att fixa till och han älskade den. Kommer att bli det alternativet som gäller på vårt Gröna band.

• Om jag råkar ut för en ny olyckshändelse med gruppen någon gång i framtiden, tryck på nödknappen och låt olycksfågeln ligga kvar. Nåja, det livsfarliga läget kan undanröjas. Men sen blir det nedbäddning i en sovsäck på stigen i väntan på hjälp

• Fjällräddningen fungerade absolut inte så som jag fått utbildning i att den ska fungera. Sista ordet i den här frågan är inte sagt ännu…… fortsättning följer…..

• Ta alltid reda på vilka privata helikopterbolag som verkar inom det området vi ska vandra. Gör en mapp i telefonen med sammanställning inkl telefonnummer
  
  
• Abisko Turiststation = en svindyr STF anläggning.
  Där är helt ok att bo om man fyller en stuga.
  Tältplatserna är svindyra utan bra serviceplats.
  Maten är dyr med små portioner, där frukosten är fjällvärldens dyraste med ett futtigt utbud.

 

Ett av målen  med den här vandringen var att jag skulle få ett bra genrep inför Gröna Bandet. Resultatet blev att jag fått några svar, men det är mer frågetecken än utropstecken som kvarstår. Några viktiga exempel är hur Bozz fixar ett större vad samt en riktig fjällbro med full fors under. Nu får han lära sig det ”by the hard way” och jag får tackla problemen när de dyker upp.

Det känns lite som att vi har kvar en fjällvandring att göra här uppe, nämligen den fina delen med ”Abiskos alper”. Dels för att vi inte kom dit, och dels för att jag tror att gänget behöver ett bra avslut på Abiskovandringen. Lutar just nu åt att det blir en ny tur här uppe ganska snart där rutten blir
Abisko – Abiskojaure – Ballinvagge – Nissonvagge - Lapporten och Abisko. Blir en tältvandring med möjlighet att proviantera samt sova inne i Abiskojaure om man vill, och där dagsetapperna kommer att ligga på 8 – 11 km.

Nästa år har ni chansen att utforska den del av fjällvärlden som lockar er mest. Det är bara att hoppa på mitt Gröna band och sen hoppa av där ni vill. Att följa med från starten och gå Nordkalottleden är det alternativ som ger ett exakt startdatum, 2 juli. Desto senare ni vill hänga på, ju mer flexibla på startdatumet måste ni vara. Mer om lämpliga etapper hittar ni under rubriken    Gröna bandet.

Ett stort TACK till världens bästa Fjällgäng, som trots allt som hände höll humöret uppe. Att det finns fullt av hjälpande händer i gruppen visste jag innan, men ni gjorde alla ett fantastiskt  jobb med att stötta och hjälpa till under de sista dagarna. Jag hoppas även att mina försök till debriefing var till lite hjälp.

Nu ser vi fram mot nästa sommar.