Att vandra drygt 130 mil genom fjällvärlden, är det ett tecken på galenskap och vansinne, eller är det ett tecken på att man älskar fjällen och att vistas där? Förmodligen lite av båda, men absolut mest av det sista. Tanken på att genomföra det här äventyret har länge legat och gnagt i bakhuvudet, men det har aldrig funnits tillräckligt med tid. Och ska jag vara helt ärlig så har det nog funnits lite feghet också. Klara jag det här? Men sommaren 2017 fattade jag beslutet. Jag skall genomföra Gröna Bandet sommaren 2022, vilket blir min första sommar som pensionär. Då har jag ingen tidspress på mig, och visst lockar tanken att få sitt namn på en liten platta vid ”Wall of fame” på STF Grövelsjöns fjällstation.
29 juni 2017 satte jag mig ner för första gången och började planera. En planering som redan har, och som kommer att revideras många gånger innan jag kommer iväg. Bara för att få målet lite mer verkligt slängde jag in min anmälan redan sommaren 2020.
Här är det, svart på vitt. Nu finns det ingen återvändo.
Planeringsläget juli 2017.
Det första jag kom fram till var att jag vill genomföra Gröna bandet som en fjällvandring tillsammans med min hund. Har gått många mil tillsammans med min nuvarande schäferhane Atlas, men tyvärr kommer han att vara för gammal när det är dags för Gröna bandet. Ett av de första stegen blir därför att skaffa en ny valp som är tillräckligt gammal sommaren -22.
När jag väl bestämt mig för själva upplägget så började tankar och planer att gro i hjärnan. Det dröjde inte länge innan två stora frågor dök upp i huvudet, och det är frågor där svaren kommer att forma hela vandringen.
- Vad vill jag få ut av vandringen?
- Är det viktigt/avgörande om jag når hela vägen fram?
Och svaren är att jag vill genomföra en fjällvandring som slår alla mina andra vandringar när det gäller upplevelser. Jag vill under tre månader leva lite som fjälltrollet Plupp, och bli ett med fjällvärlden. Få vara med om alla skiftningar som fjället bjuder på under tre månaders tid, från tidig sommar till höst, ja kanske rent av till vintern aviserar sin ankomst. Jag vill njuta av fjällen och allt fint och mäktigt som finns där samtidigt som jag vill utforska nya platser. Ett oplanerat stopp vid en fin fjällsjö eller en liten avstickare upp på någon topp är några impulser jag kommer att bejaka. Detta innebär att jag ska försöka hålla mig till fjällen och undvika asfaltsvandring i möjligaste mån.
Självklart vill jag slå handen i den blå dörren i Grövelsjön, men ordet stress kommer att vara förbjudet. Vandringen får ta den tid den tar, och skulle jag inte komma hela vägen fram så är det ok (även om det kommer att kännas surt…).
Eftersom jag inte bara älskar att fjällvandra utan även är en fotonörd som alltid släpar med mig stora systemkameran ut i fjällvandringen blir givetvis ett av målen att fånga hela vandringen i bilder. Så här uppstår ytterligare ett litet problem:
Ska jag släpa med mig min riktiga systemkamera på över 2 kg inkl ett objektiv, eller ska jag nöja mig med mobilbilder? Vikten är superviktig, och mobilbilderna blir kanske tillräckligt bra? Det beslutet tar jag efter genrepsvandringen 2021 då jag kommer att testa att lämna systemkameran hemma.
Förmodligen är jag som officer yrkesskadad när det gäller planering, men började som sagt i juni 2017. Nu är det maj 2019 och jag känner mig färdigplanerad, ja nästan klar för att ge mig av. Nu återstår det bara lite vandringsträning och komplettering av utrustningen. .
Min målsättning är att skriva en blogg om hela vandringen, och i möjligaste mån hålla den uppdaterad under vandringens gång. Men den kommer jag inte att publicera här, utan den hittar ni på Bozz hemsida. www.bozz.cool. Det blir med andra ord en lite ovanligare vandringsblogg…..
Klicka på respektive rubrik för att läsa mer. Alla rubrikerna är inte aktiva ännu, men kommer efterhand att aktiveras.
Är det någon som har tips och goda råd så är jag tacksam om ni skriver dem i GÄSTBOKEN! |
