23 januari minus 16 grader

Av skidåkaren Eva
  
     
 

Usch vad kallt det var i morse! När Magnus gick upp för att sätta på kaffet strax före 0800 så visade termometern minus 18. Bäst att krypa ner en stund till och dra täcket över huvudet. Som bilden ovan visar hade det blivit lite varmare en timme senare. Det var kallt om öronen när Atlas och jag tog vår vanliga morgonrunda upp till bommen.

Så var det det där med fötter och pjäxor. Dagens tänk var att jag skulle åka skidor mellan Smågan och Mångsbodarna, en sträcka på drygt 15 km. Med tanke på gårdagens fotproblem så fick det bli en ordentlig tejpning av hälarna. Fram med tejp, compeed och uppbyggnads-skumgummi. Här skulle inget lämnas åt slumpen! Magnus fick ägna sig åt pjäxorna och försöka skruva lite på eländet så de sitter lite lösare.
  
     
 
 
 
Fotvård och pjäxskruvning
  
     
 

Men när jag tog på pjäxorna visade det sig att just de här förberedelserna var förgäves. Det gjorde ont – dj-igt… ont. Av åkte dom och fram kom de gamla pjäxorna. Men det bytet krävde även att de gamla skidorna måste vallas (detta pga olika bindningssystem).

När vi satte oss i bilen och körde mot starten i Berga by i sälen, kändes det väldigt långt dit. Och jag vet alltför väl att det känns ännu längre tillbaka till Mora, och då med skidor under fötterna. Framme i Berga by möttes vi av en öde startfålla. Finns inga likheter med det som kommer att möta oss på måndag ’(öppet spår) och absolut inte med hur här kommer att se ut på själva vasaloppssöndagen. Kunde inte låta bli att snegla mot ingången till elitledet, men blev bryskt påmind av Magnus att ”ditt startled är väl betydligt längre bak”.
  
     
 

Mitt startled?

Visst ja, startled 10 är det visst…..
  
       
 

 Så här kommer jag att se startfältet, dvs ryggarna på alla andra….
  
     
 

Ack så sant! Men på måndag får jag starta längst fram!  Heder åt Försvarsmakts Vasan, som ingår i öppet spår. Ibland kan det vara bra att tillhöra försvaret!

När vi sett nog av startplatsen körde vi upp till den första kontrollen, Smågan. På med skidorna, en varm mössa och tumvantar, och sen bar det av i perfekta spår. Men säg den glädje som varar. Efter bara en kilometer gjorde sig hälarna påminda. Bita ihop och fortsätta till Mångsbodarna eller vända och åka tillbaka? Med tanke på mina blodiga hälar förra året var valet lätt. Tillbaka till Smågan! Här stod Magnus och Atlas i kontrollen och studerade hur spårmaskinen preparerade området inför nästa veckas invasion.

  
 
 
     
 
Tog snabbt av pjäxorna, bara för att konstatera att hälarna inte såg bra ut. SUUUCK!!!!!!
  
     
 

På vår BILRESA tillbaka mot Mångsbodarna och Blyberg passerade vi alla officiella kontrollerna samt mina egna. Jag har noga förklarat för Magnus var jag vill ha honom under mina lopp. Och till min stora förvåning har han hittills under våra tre gemensamma upplevelser kring vasaloppsspåren alltid lyckats vara på rätt ställe mellan de officiella kontrollerna. I många fall har han till och med lyckats parkera inom synavstånd från spåret.

 

  
 
När vi passerade sjöarna, ett par kilometer före Evertsberg , såg det verkligen inbjudande ut.
  
 

Vy ut över sjöarna. Här brukar det bli en liten schackningsperiod. Hoppas på att bryta den ”traditionen” i år.
  
 
 
 

I kväll var vi inne i Mora för att hämta ut nummerlapparna. Lyckades byta ut min start i tjejvasan på lördag mot en start i kort Vasan  på fredag. Detta bara för att ge skoskaven en chans att läka lite innan måndagens niomilalopp.
Har precis kommit hem efter kvällspromenaden med familjebusen. En mycket kylslagen upplevelse. Både Atlas och jag var täckta av frusen snö när vi kom in.

  
 

Kallt! Tur man har fältmässiga kläder som tål kyla!
  
     
 
 Nu väntar en god middag och lite mys framför brasan.
  
       
       
     
     
 

Till STARTSIDAN