28.e januari  minus 10 grader

Av marktjänstansvarig Magnus

Fötterna måste tejpas. Atlas intresse är tämligen begränsat

Trots den något sena avresan var vi framme i Berga by i god tid före sarten. Här var det kallt och jag menar att det var KALLT!!!
Eva hade ordentligt på sig före starten, men var ju av naturliga skäl tvungen att lätta på klädseln, när starten närmade sig. Det var nog Eva som hade det svårast just då, för själv var jag väl påbyltad. Så väl påbyltad att jag glömde kameran i bilen, när vi kom fram till Berga, men telefonen fick duga.

Varmt klädd Eva värmer upp före loppet

Här var det riktigt kallt för Eva.

Själv traskade jag den långa vägen tillbaka till bilen. Den nya ordningen efter förra årets kaos innebar tydligen att dom som kom tidigt fick ställa sig längst bort från starten. Nå jag hade ingen stor brådska. Eva förväntades inte till nästa kontroll, som var Smågan, förän ca 08:15

Vi var några stycken som lämnade Berga i början på denna långa dag.

Smågan ligger helt ensamt långt ut i nästan ingenting alls

I Smågan var det också riktigt kallt. Det syntes på åkarna att det hade varit jobbigt. Mest syntes det i skägget på killarna. men även håret kunde visa hur kallt det hade varit under de 11 kilometrarna hit.

Eva anlände hit klockan 08:14, helt enligt plan. Kolla rimfrosten i ögonfransarna.

Redan här i Smågan hade Eva problem med sina fötter. Hon fick ta bort en del av den fottejp som hon så nogsamt hade satt dit i morse.
Det finns ingenstans som man kan komma fram till spåret före nästa kontroll. Så min resa gick vidare till Mångsbodarna, dit jag kom vid halv niotiden på morgonen.

Äntligen i "hemmakommunen" kommer Eva att säga när hon kommer hit

   
   

Man kunde se på åkarna här att det varit en kall resa hit, men alla var vid väldigt gott humör, även om man från en del kunde höra hur dj-a kallt det hade varit.

Eva anlände hit 09:44 1½ timmes åkning från Smågan

Vår vän Linnéa körde ikapp Eva här. TROTS att hon kom iväg från starten en halv timma efter Eva. Orsaken till detta är en helt annan historia som Linnéa själv får berätta.

Nästa anhalt på vår Odyssé var Tennäng knappa halvtimmens åkning från Mångsbodarna.

    Innan vi efter ytterligare ca 30 minuter kommer till den branta     backen strax före Risberg. Vi kallar den för FlygVapenbacken.

Risberg passerades klockan elva, och 5 timmars skidåkning hade genomförts

Efter ytterligare en timmas körning passerades sjöarna.

Strax efter tolv kom jag till Evertsberg.

Eva anlände 12:37

Viadukten under Vasaloppsvägen, I TV är den känd som "Vasslan"

Strax efter Viadukten passeras Björnarvet, även detta en gammal fäbod

Oxberg passerades klockan kvart över två

Här byttes det till torra klader, pannbandet fick vara kvar tills vidare.

Skidpjäxorna rördes INTE!!!!!!!!!!

Gopshus ca 30 minuter efter Oxberg

Det var inte alla som var intreserade av skidåkningen

Hökberg paserades ytterligare 35 minuter senare

Dom av oss som känner Eva kan se att leendet är aningen ansträngt nu, fötterna gav vid det här laget henne ordentliga problem.

I Läde, ännu en "egen" kontroll, ytterligare 40 minuter närmare målet, kunde man se att de flesta i denna sena timman var ordentligt slitna. Viljestyrkan var det inget fel på. JAG såg i vart fall ingen som bröt.

Här hade vi en åkare som jag är full av beundran för. Att som synskadad ta sig 9 mil från Sälen till Mora är en bedrift som inte nog kan understrykas. När jag tog detta fotot, hade följeåkaren, till vänster, bara 50 meter tidigare stått på öronen medan den synskadade klarade sig fint.

Eva anlände klockan tio över fyra efter lite över nio timmars åkning.

Hon bytte till tumvantar, nu handlade det om att ta sig hela vägen i mål.

Av någon outgrundlig orsak fick man inte åka ner till Eldris. Jag kan förstå om man inte vill ha ner en massa trafik dit ner när man har bortåt  15 000 åkare i spåret. Men här skröt man med att det fanns endast 600 åkare kvar i spåret. Dessa var utspridda i de delar av spåret som fortfarande inte var stängda. Detta innebar att jag inte kunde ta mig fram till Eva för att serva henne vid denna den sista kontrollen av loppet. Jag hade ingen möjlighet att meddela mig med henne, och fullt förståligt undrade hon vart jag hade tagit vägen när hon passerade stora tomma parkeringar, som var upplogade längst spåret inne vid kontrollen.

Som det nu blev fick jag passera Eldris och kom in till Mora i riktigt god tid. Redan klockan fem för att vara exakt. Jag fann min vanliga parkering tvärs över gatan från Zornmuseet, även här med massor av platser kvar. "Gustav Vasa" vakade som tidigare över de fantastiskt fina spåren.

   
Efter hand som mörkret lade sig över målgångsportalen, kom fler och fler åkare in, alla med ett lyckligt leende på läpparna.
   

Eva gick i mål klickan fem minuter i sex. Tiden var 10:55:56

Detta är ingen bra bild, men man kan se hur fruktansvärt kallt det var. Båda tappade vi känseln i fingarna, Eva bara för att hon tog av sig handskarna när hom knöt sina kängor, och jag för att jag behövde fria händer när jag hjälpte henne. Det tog oss ett bra tag i bilen innan vi hade återfått känseln och full rörlighet igen.

Väl hemma i stugan igen, visade Atlas åter igen "var skået skall stå"

Det var en del som skulle fixas också. Kläder skulle tas om hand efter duschen. Nummerlappen skulle hängas upp tillsammans med den andra, dessutom ska fötterna luftas vid brasan. Skadorna måste kontrolleras och bedömning göras om vasaloppet fortfarande är genomförbart. Det beslutet får nog anstå ännu någon dag.

Saltbalansen åste återställas med hjälp av oliver

Slutrapport till pappa Bengt måste ske med det snaraste

Detta var historien om den långa dagen som Eva genomförde Öppet Spår. Envisare jänta får man leta efter, hon trodde att hennes fötter såg värre ut än dom faktiskt gjorde. Jag måste ändå buga för henne, för fötterna måste ha gjort ont som bara den. Nu återstod bara att fixa lite lätt mat i form av fårfiol och potatismos. Denna menyn är den samma varge gång Eva genomfört ett niomilalopp. Vi återkommer med några ytterligare rader om våra resterande dagar här i det vackra Dalarna. Vi har mycket att göra innan vi i näsa vecka åter styr kosan söderut. I detta ingår den obligatoriska bowlingen. I år kan vi göra det i Mora Parken i Mora.

Till NÄSTA dag

Till FÖREGÅENDE dag