24.e januari minus 1,3 grad

Av marktjänstansvarige Magnus
  
     
 
Så var då dagen för det första av årets lopp här. I dag åker "VI" KORTvasan. det vill säga Eva åker skidor, själv åker jag bil. MYCKET lugnare för en gammal skåning som jag, säkert också för mina närmaste.
 
 
 
 

Frukosten intogs i vanlig ordning under "överinseenda" av Atlas som sin vana trogen tyckte att HAN minsann behövde mer mat!

Ett samtal med pappa i Halmstad, för att rapportera dagsformen, hanns också med
  
       
 
Som jag sa gårdagens dagbok, vallades skidorna redan i går. (FLERA gånger till och med). Därfär var det ingen brådska med avresan, Evas start var ju inte förrän klockan 12:15. Med tanke på temperaturen började hon faktiskt hoppas på en tid UNDER tre timmar. DOCK skulle skiddressen på, skidpjäxsorna snöras, rätt undeställ måste det vara för den detaljen är faktiskt lite svår att ändra på under loppet. Men allt funkade och en timmer före start var vi färdiga att åka.
  
 

Klockan är 11:15 och Eva är klar för avfärd till starten.
  
     
 
Med tanke på att det bara tar ca 15 minuter att köra ner till starten från vår stuga i Blyberg har vi GOTT om tid, men jag själv gillar att vara i tid och slippa stressa. Kanske en gammal yrkesskada kan tänka?
  
       
 

Tio minuter i tolv var vi på startplatsen, och Eva börjar tänka på det stundande loppet.
  
       
 
      
En DJUPT konsentrerad Eva uppställd i startledet
  
       
 

Där gick starten ÄNTLIGEN!!
  
     
 
Eftersom vägen mellan Oxbergs samhälle, upp mot starten och vidare upp till stora vägen mellan Mora och Älvdalen, fick jag hoppa över kontrollen i Oxberg och passeringen i Gopshus. Nästa anhalt för mig var Hökberg. Eva passerade Oxber efter 13 minuters åkning och Gopshus efter ytterligare ca 15 minuter.
  
 

I Hökberg var det som vanligt lätt kaotiskt, men funkade utmärkt

Eva kom klockan 13:28 efter en timme och 13 minuters åkning
  
       
 
Det hade funkat bra sa hon, men på min fråga om hurdant glid och fäste hon hade svarade hon "Vet inte, det finns inga spår" Efter allt slit med gårdagens valllning(ar). På vägen till Hökberg hörde jag på radion en intervju med en åkare som kommit i mål. Han sa att hans fäste var borta redan vid Oxberg och därifrån hade han stakat hela vägen. Lycka till Älskling!!!
  
       
 

Efter hökberg fortsatte jag till vår egna lilla specialkontroll i Läde. Even här var det (naturligtvis) mycket folk men det flöt på fint.
  
       
 
Eva passerade Läde klockan 13:56. Hon såg rejält sliten ut nu. Inte att undra på med tanke på de dåliga spåren. Hon valde att inte stanna utan ångade på djupt koncentrerad på spåren. Hon hade redan ramlat vid två tillfällen, dock utan att göra sig illa. Men hennes armar och axlar tog mycket stryk, det kan man se på bilden här bredvid.
  
       
 

Nästa kontroll - Eldris - ligger ca 5 km efter Läde, men hit kommer man inte om man inte är funktionär - och det var ju inte jag. Det var bara att ta skeden vackert i mun, och passera infarten. Det stod redan tre bilar där, med chauförer som villt diskuterade med den stackars funktionären, som bara gjorde det han var satt att göra. Jag vet att det mellan varven har varit lätt kaotiskt vid denna kontrollen och valde därför att inte bråka med funktionären. Bättre att ha det kvar till något tillfälle som jag MÅSTE ner. Eva passerade här klockan 14:31 efter två timmars och 16 minuters åkning. Hon har då ungefär en timmas åkning kvar till målet.

Jag fortsatte till Mora, parkerade vid Zornmuseet, där det SOM VANLIGT var gott om plats. Jag räknade med att jag hade minst 90 minuter på mig innan Eva skulle komma, så jag hann med att uträtta några ärenden. Bland annat inköpte jag ett dalahästhuvud, att hänga om Evas hals när hon kom i mål. Dessutom hann jag med att ta några bilder av den nya backen som aragörerna, till Evas stora förtret, lagt upp på upploppet alldeles före målet.

  
       
 

Uppförsbacken ser inte så farlig ut men är SÄKERT väl så jobbig.
Lägg märke till "Gustav Wasa" uppe på krönet.

Däremot kommer det ju en nerförsbacke på andra sidan, men den ser inte lika brant ut som andra sidan.
  
 

Allting övervakades i vanlig ordning av Gustav Wasa. Han lät meddela via speakern att även han hade vallat med klister på sina gamla trälaggar.
  
       
  Eva fövarnades vid Auklandsbacken borta vid Zornmuseet, och jag visste att jag då hade ca 4 minuter på mig att stå vid målet och ta emot min KORTvasaåkare.  
 
  
Eva kom mycket riktigt efter nästan exakt 4 minuter och gick i mål med tiden 3:11:01
BRA gjort!!!!
  
       
 
Nu vidtog de sedvanliga procedurerna med att lämna in chippet, få på varma kläder mm. Jag hann dock med att ge henne det hästhuvudet som jag nyss nämnde att jag köpt för ändamålet. Jag sa till när jag köpte det, att det också skulle finnas plats att skriva efter dom planerade loppen i nästa vecka. Öppet spår på måndag och stafettvasan på fredag .
  
 

Hon ser ganska nöjd ut trots tröttheten och ont i hela kroppen

Eva med "MIN medalj" om halsen
  
       
 

Torra och varma kängor skulle på........

Men sedan var det VÅDLIGT långt när hon skulle upp igen
  
       
 
Vi hade planerat att Eva skulle duscha på simmhallen, som var abonerad för ändamålet. I vår OUTGRUNDLIGA enfald trodde vi att detta skulle innebära en förbättring av tidigare års service. Men TJI fick vi. Det var bortåt 30 minuters kö, så Eva gav omedelbart upp hoppet om en snabb varm dusch. Vi åkte hem till vår kära stuga i Blyberg i stället. Där fanns det ingen som var i vägen och kön till dushen var obefintlig. Jag tror att vi vann tid på denna lösningen också.
Medan Eva duschade åkte jag och handlade till maten, Vi åt faktiskt JULSKINKA som legat i frysen i väntan på vasaloppsveckorna. Skinkan griljerades med nyinhandlade skorpsmulor, och åts varm med potatismos. DET NI!!!!!!!
  
       
 
När Eva var färdigduschad hann hon med att ta denna fantastiska bild på himmelen från vår altan som vetter mot söder, OCH hänga upp nummerlappen på den plats nummerlapparna ALLTID hänger efter genomförda lopp.
  
 

Visst är det en betagande kvällshimmel?

Nummerlappen på plats mellan matbordet och fönstret mot altan
  
       
       
 
Jag lämnar nu över till Eva så får hon skriva avslutningsorden i dagens dagbok.
  
 

Det var ett mycket intresant lopp, och det blev ett rekordlopp - inte i åktid utan temperaturmässigt. Under mina tidigare 10 kortvasastarter har jag aldrig kunnat stå uppknäppt i halsen, utan mössa och med fingervantar, utan att frysa. En lite annorlunda upplevelse! De första två kilometrarna upp till Oxbergs kontroll gick jättelätt. Spåren var hårda och fina och jag började fundera på rekordtid. Men säg den glädje som varar. Efter Oxbergskontrollen och bort mot Gopshus blev spåren mjuka och sladdriga. Borta var då alla tankar på rekordlopp, nu skulle det få bli en dag med en fin skidtur på 30 km ner mot Mora. Bara att åka och njuta av det fina vädret och naturen. Men efter Gopshus försvann även den tanken i och med att skidspåren försvann helt. Nu gällde de att överleva, och ta sig helskinnad till Mora. Jag saknade faktiskt "Vita blixten", säga vad man vill om de brädlaparna men man tar sig fram i ospårad terräng (och där det fanns tendens till skidspår, så hade de breddmässigt passat Blixten bättre). Två vurpor blev det på turen till Hökberg. Den första berodde på att det stack upp en sten i spåret (liten tuva stjälper stort lass.....), den andra berodde på att högerskidan plötsligt fick för sig att åka 90 grader höger i snömodden. Snöpligt, men inga skador eller blåmärken.

Jobbigaste sträckan var mellan Hökberg och Läde. Som Magnus mycket riktigt påpekat,var jag här rejält trött och ganska less på halkandet fram i "spåret" mot Mora. Det blev lite bättre efter Eldris där det åtminstone fanns tendenser till breda spår. Nu började det kännas ordentligt i axelpartiet efter allt stakande. Vanlig diagonalåkning fungerade inte på det här underlaget. Väl framme på upploppsrakan kändes det lite konstigt att inte kunna se det hägrande målet där framme. Först efter att den nya backen forcerats (den var inte brant, men kändes låååång) dök målet upp framför ögonen. Nu var det bara att spurta.......Det kändes i alla fall skönt att köra under målportalen, och få se Magnus på läktaren.

  
     

Genomfört lopp firades i sedvanlig ordning med lite vin av den "bubblande" sorten
     
       
       
     
     
 

Till STARTSIDAN 2012