27.e januari minus 12,3 grader (OBS tiden 04:04)

Av Skidåkaren Eva

Efter en vecka här i Dalarna med strålande fint väder och inte allt för kallt, så kom verkligheten i kapp mig. Termometer visade på minus 12,3 grader och SMHI hade lovat snö under dagen. Men de har ju haft fel innan……

En vasaloppsmorgon är alltid lika tung, och flera gånger ställer jag frågan till mig själv VARFÖR.  När klockan ringer strax innan 0400 så är inte skidåkning det första man längtar efter. Att sen ”mitt i natten” trycka i sig en bastant frukost, är inte alltid så lätt. I år var i alla fall den så förhatliga gröten utbytt mot yoghurt och flingor. Jag, och även Magnus, var lite oroliga för att spåren skulle vara FÖR hårda och isiga så det skulle bli störtlopp i utförsbackarna. Har ju blivit feg på äldre dar, och vetskapen om att axeln INTE tål någon vurpa gör ju att man spänner sig i backarna.  LAGOM fort är bäst för lilla mig….

Bilturen till Sälen gick ovanligt smidigt. Det blev inga köer förrän vi i princip var framme i Berga by. Det känns verkligen skönt att inte behöva stressa in i startfållan för att komma hyfsat långt fram. I och med att jag åker Försvarsmakts Vasan så har vi en egen startfålla med start prick 0700. Det är vi som inleder Öppet Spår på måndagen!!  Tyvärr så är det inte samma stämning som förr, då det stod flera hundra försvarsvaseåkare på startlinjen. Nu är vi BETYDLIGT färre. Synd att Försvarsmakten inte satsar på loppet längre, för det är mycket PR som går förlorad.

Efter backen var det bara att börja staka. Bra fäste och hyfsat glid. Tankar på en tid under 10 timmar började gro, så det var bara att mala på. Kroppen kändes hyfsad, bortsett från ryggen. Den protesterade ordentligt, men tji fick den, jag lyssnade inte på det örat, utan försökte förtränga den.  Sträckan till Smågan var kylig och det var på gränsen till att jag frös, Tur jag valde tumvantarna! Den lilla vind som fanns kom givetvis rakt mot oss och gjorde sitt till för att göra det kallt. Jag var framme i Smågan nästan 15 minuter snabbare än förra året så planen på 10 timmar höll än så länge.

Stärkt av energi gel och varm sportdryck och sist men inte minst glada tillrop av Magnus, kändes det bra. Men något längre stopp blev det inte eftersom det var för kallt och jag började frysa. Så det var bara att sätta igång och staka de 13 kilometrarna mot Mångsbodarna. Fortfarande gick det lätt, men nu slog SMHIs spådom in. Det började snöa…… Inte särskilt mycket till att börja med, men den vita nederbörden ökadesnabbt i intensitet. Och i samma takt blev det trögare i spåret…..  Stakningen blev jobbigare och det blev allt mer diagonalåkande. Men fortfarande var hastigheten hyfsad. Tyvärr började det nu även att bli blött eftersom snön som samlades på kläderna snabbt smälte. Dagens vurpa kom i backen in mot kontrollen. Plötsligt dök åkaren framför mig med huvudet före ner i snön, och att hinna bromsa var det inte tal om. Men jag landade mjukt på honom, bortsett från knät som fick träffade skidan, så det var bara att resa sig och borsta av lite snö.

När jag kom in i kontrollen smakade blåbärssoppan mums. Magnus meddelade glatt att han träffat Linnéa som lämnat kontrollen en minut före min ankomst. Jag förstår att hon inte ville stå och frysa och vänta för länge men, det är första gången på fyra år vi inte träffas i spåret.

 
Heja Linnéa!!!!

Även här blev det en kort paus för mig. Det var bara att konstatera att jag skulle haft de tjockare byxorna på mig. Det var kallt och blött!!! Men efter en energibar och en puss från Magnus ”slängde jag mig utför” backarna ner mot köldhålet Tennäng. Nu visade det sig att mina farhågor för backarna var överdrivna. Snöfallet hade gjort föret betydligt beskedligare, så något störtlopp var det inte tal om.  Det var riktigt kallt i backarna, och jag frös ordentligt när jag kom fram till Magnus lilla kontroll i Tennäng. Här ville jag inte stanna för länge, så efter lite varmt vatten skyndade jag mig vidare mot Risbergs höjder. Men först skulle jag passer det kännda köldhålet TENNÄNG

Att börja klättringen upp mot Risberg var riktigt skönt, och snart började värmen koma tillbaka i kroppen. För första gången upplevde jag inte backen som evighetslång, utan plötsligt var jag framme vid ” Flygvapenbacken”, och boden där alltid F16 och sedan LSS alltid delade ut blåbärssoppa till Försvarsmaktsåkarna. Jag, liksom många andra saknar er!!

Benknäckarbacken innan Risberg gick bra, om än lite vingligt. Ingen is i backen, men heller inga spår. Trots detta var det många som vurpade, men jag hade som sagt tur i år igen. NU var en av de värsta backarna avklarad!

Magnus hade stått och väntat en stund i kontrollen, och hunnit spana in lite folk. En gullig syn som fängslade honom var när lagens långa arm brydde sig om den kommande generationens Vasaloppsåkare. Den lille killen var supernöjd! Och nöjd var jag också när jag kom in i kontrollen och kunde fylla på med lite energi. Trots snöfallet gick det fortfarande bra, och 10-timmarsmålet var fortfarande under kontroll.

Det visade sig sedan at jag lyckats hålla samma medel hastighet hela vägen från Sälen och hit till Risberg, 9,5 km/h. helt OK. Men nu väntade 12 kilometrs åkning upp till bergskontrollen i Evertsberg, och det är den här sträckan jag alltid brukar tappa tid på. Har nog blivit något psykologiskt, men någon gång skall väl trenden brytas. Jag tyckte att det gick riktigt bra, och slet på med både stakning och diagonalande. Snöfallet som nu var riktigt intensivt, bromsade i och för sig upp farten något, men inga problem tyckte jag. Magnus stod som vanligt och väntade vid sjöarna, men här blev det bara ett snabbstopp för ett par apelsinklyftor.

Även här fick Magnus kontakt med Linnéa som glatt forsade fram mot Mora. När man ser på bilderna ovan så är det uppenbart att jag inte har lika roligt och lätt som hon. Något forsande fram i spåret är det inte, men sååååå långsamt tyckte jag inte att det gick.  Att det här är en populär privatkontroll är uppenbar. Vi är många som stannar till för att bli matade här.

En chokladbit smakar väldigt gott mitt i den långa och tunga backen

Att det inte gick så fort för mig insåg snart Magnus eftersom han fick stå och vänta ett bra tag i kontrollen. Många åkare passerade, men ingen Eva….. Han fick roa sig med kameran bland tvåbeningar och fyrbeningar, som alla såg ut som små snögubbar.

  

Men så kom jag då äntligen! Trött och rejält snöig. Fast nu hade klockan sprungit iväg lite så nu hängde de hägrande 10 timmarna lite löst. Men det kändes att jag behövde en lite längre paus här hos Magnus, så stoppet blev nog i ca 5 min.

Efter Evertsberg väntar långa härliga utförsbackar, där det ibland kan gå ruggigt fort. Men inte idag. Det liknade mest offpiståkning och stora plogen användes hos de flesta åkarna. Ytterligare en backe avklarad utan något missöde i alla fall! Tom ”Thores kurva” avverkades lugnt och sansat.

Efter viadukten stod Magnus och hejade glatt, och även om jag inte ser särskilt glad ut så är det alltid lika roligt att få lite extra support i spåret.

Efter viadukten, när det börjar gå lite uppför igen, väntade den så förhatliga väggen. Den åkte jag in i med full kraft, och där försvann alla krafter. Armar och ben blev blytunga och jag slutade ÅKA skidor och började GÅ på skidor. Inte särskilt effektivt om man har en tid att uppnå 38 kilometer längre fram. Det var riktigt långt till Björnarvet där Magnus stod och väntade.

Lundbäcksbackarna försvann i en dimma, och dom var jättelåååånga.  Men jag lyckades stappla uppför backarna med Oxbergskontrollen som hägrade ca 4 km längre frametsad på näthinnan. Snart framme, snart……. Det var bara ett antal små backar att klara av först.

En snöig Oxbergskontroll.

I Oxberg blev det en längre paus. I ett desperat försök att kanske slippa jobba så hårt upp mot Hökberg lämnades skidorna in för omvallning. Lite mer fäste tack………

Det visade sig dock snart at det var ett dumt beslut. Jodå, fästet blev bra, det vara bara att gå rakt uppför alla backarna. Tyvärr så kunde jag gå nerför backarna också. Fästet blev för dominant och glidet var borta.  Inget roligt alls !Nu gällde det bara att överleva turen ner til Mora, och helst innan målet stängde kl 2000……

Det var inte precis med full hastighet som jag gled in till drickalangningen i Gopshus. Vem har lagt sand i mitt skidspår???????.

Hökberg passerades, och det var LITE frestande att säga ja till Magnus fråga om att bryta. Men har man nu tjockt pannben så har man. Men klockan var ”bara” 1525, så i mål borde jag kunna ta mig…. Bara att borra ner huvudet mellan axlarna och staka på. Hökbergsbackarna var inga problem, men sedan var det var väldigt långt till Läde där Magnus väntade

Eldris är numera stängd för vanliga supportrar, så där fick jag klara mig utan Magnus glada tillrop. Stärkt med lite blåbärssoppa åkte jag ut från kontrollen kl 1630.

Vid målet i Mora stod Magnus och väntade, och väntade….Han fick bla uppleva när den miljonte åkaren gick i mål under portalen med den så kända texten ” I fäders spår mot framtids segrar” Här kommer lite bilder från målområdet.

 

När jag äntligen svängde runt Zornmuséet fick jag nya krafter när jag såg och hörde Kristina och Martin stå och heja på mig.  Resten av upploppet gick riktigt bra, tom den nya backen, och det var en härlig känsla att glida in under portalen

 
 

JAG FIXADE DET, lopp nr 17 var avklarat!!!!

           

Efter målgången hängde Magnus hästhuvudet runt halsen, och trots tröttheten kändes det nu riktigt bra. Ännu bättre blev det när jag fick ta av mig pjäxorna, som tryckt rejält på hälen de sista milen. Dock inga blåsor, men ett rejält tryckblåmärke.

Väl hemma i stugan, efter ett försök till stretching, var det kanonskönt att gå in i den varma duschen. Varmvattnet tog bara slut alldeles för fort. Det var verkligen skönt att sätta sig framför brasan med ett glas bubbel och skåla med sambo, dotter och svärson.
TACK Magnus för stödet och alla glada tillrop under dagen!

En tradition efter vasaloppen är en god middag med fårfiol och potatisgratäng. Tack mamma o pappa för fiolen. Vi lät oss väl smaka alla fyra, och även Atlas fick en liten smakbit. Men det tog inte lång stund efter middagen innan sängen kallade. Gud vad skönt att få sträcka ut sig på en mjuk säng!

Till NÄSTA dag

Till FÖREGÅENDE dag