28.e januari  0,1 grader

Av skidåkaren Eva
  
     
 
OJJJJ vad stel jag var i morse. Men efter lite stretching, en morgonpromenad med Atlas (den tog tid) och sen lite ryggmassage kändes det riktigt ok. Det hade snöat lite till natt, och vad är väl bättre än snöskottning när det gäller att få igång en öm och trött kropp
  
     
 
 
 

Men med Atlas hjälp blev uppfarten snart skottad. Men det var tungt, eftersom plusgraderna nu ökade i och med att solen började skina allt mer.

Martin ville åka och titta på halvvasan för att leka lite med kameran. Det lät lagom ansträngande så vi begav oss till Gopshus. Spåren såg fina ut och glidet verkade vara perfekt. Jag blev faktiskt riktigt sugen på att åka igen. Nåja ett spår var betydligt sämre och upphörde helt i kurvan, vilket skördade sina offer.

  
 

VART tog spåret vägen…..
  
     
 
Efter Gopshus åkte vi ner till backen efter Hökberg. Kamerorna gick varma när Martin och Magnus hittade bra rörelsemotiv. Kristina, Atlas och jag tog det lite lugnare och nöjde oss med att bara titta på åkarna som passerade.
  
     
 

Snälla matte, kan jag inte få jaga honom bara lite….
  
     
 
Nu började det suga i magen och vi satte fart mot Fryksås och den hägrande lunchen på turisthotellet. En lunch här hör till familjetraditionerna, oberoende om det är sommar eller vinter.
  
 


 
  
 

Vi lät oss väl smaka av hjort och älg, och som vanligt smakade det mums. Utsikten ut över Orsasjön och med Siljan i bakgrunden gör ju inte inramningen sämre

Efter maten gick vi upp till utsiktsplatsen och den traditionella ”fotostenen”

  
      
     
 
Vi fick en härlig stund i vårsolen, och givetvis äntrade vi stenen för fotografering. Inramningen blev perfekt, och bakgrunden lite annorlunda än när Kristina var här sist, då var det i slutet av juli och hon hade lille Baloo i famnen. Om det var ett tag sen? JA , det var sommaren 2004…
  
     
 

 
  
 
 
     
 
Sen blev det ett litet besök i Mora, där jag bla köpte en ny klocka för födelsedagspengarna från mamma o pappa. Nu kan jag absolut inte skylla på att jag inte ser siffrorna på klockan.
  
 
 
     
 
I kväll har vi fortsatt vår slappdag. Ingen matlagning här inte, utan det blev korvgrillning i stugans öppna spis. Och till efterrätt smakade det gott med grillade marshmallows
  
 
 
       
       
       
       
       
 
29.e januari Vilodag  2,1 grader (10 grader kl 1300)

Av skdåkaren Eva
  
 

 
 
Vad skönt, ännu en vilodag! Fast jag vet inte om vilodag är rätt ord. Kristina och jag har prövat spåren mellan Smågan och Mångsbodarna tillsammans med Atlas. Det blev en varm och jätteskön skidtur i solgasset, Enda felet var att jag missat vallningen till 100%. Snacka om bakhalt!
  
     
     
 
Men eftersom sträckan inte innehåller någon större nivåskillnad var det bara att träna stakmusklerna. Atlas trivdes som fisken i vattnet, och sprang förnöjt mellan oss. Som vi redan sagt så är Smågan platsen som ligger mitt i ingenting, och vi var nästan helt ensamma i spåret. Detta gjorde Atlas ännu gladare, eftersom han då kunde springa lös större delen av de 13 kilometrarna.
  
 

  

  
       
 

Han hade i alla fall inte en chans att hinna med när Kristina for nerför de backar som finns. Den stackaren sprang för 100 % i den lite lösa snön, och hade garanterat maxpuls.

Tack vare värmen, och allt slitande i spåret, gjorde att vi var rejält törstiga när vi kom fram till Mångsbodarna. Tur att Magnus och Martin var laddade med dricka till oss.
  
 
 
       
 
Vi skulle fortsätta ner till Tennäng så Kristina skulle få fräscha upp minnet av backarna ner dit. Hon skall ju inleda sin del av stafetten på fredag med just den här sträckan. Men för säkerhets skull lämnade vi nu Atlas till våra supportrar. Jag ville INTE åka den här sträckan med honom i koppel. Hade bara slutat med jättevurpan i någon backe. Vi sa att det skulle ta ca 25 min, men var nere i Tennäng redan efter 15 minuter.
  
 
 
     
 
Nä vi åkte tillbaka hem till Blyberg var det en mycket trött liten schäferkille bak i bilen…Han kommer garanterat att vara spak hela kvällen.
  
 
 
     
 
När vi kom hem sken solen så inbjudande på altanen, så i dukade upp lite eftermiddagsfika där. Fram åkte glöggflaskan från sommarens vandring med tjejgänget. Hallonglöggen smakade underbart gott. Snacka om vårvinter!
  
 
 
       
 
Dagens oerhört ansträngande skidtur krävde en ordentlig middag. Vadå pasta när det finns pizza!
  
 
 
       
       
       
     
     
 

Till STARTSIDAN 2012