7 augusti: 

 

Har vaknat flera gånger i natt och hört hur regnet har smattrat på tältduken En riktigt mysig och skön känsla, framförallt eftersom vi nu skulle ha vår vilodag. Det var bara att strunta i vädret och krypa ner långt i sovsäcken igen. Men nu var kroppen van vid att vakna tidigt så när klockan var sju hade vi inte ro att ligga kvar längre. Och när vi började röra på oss vaknade även Linnéa, Lisbeth och Anna. Nu gällde det att planera så vi fick med oss så mycket som möjligt till stugan så vi slapp springa ut i regnet för att komplettera (det var faktiskt en bit mellan tältplats och stuga). När vi väl lastade med mat mm kom in i stugan, hade dom andra påbörjat vattenkokningen till frukosten.
Frukosten blev lite mer sparsam än vi ätit tidigare, eftersom knäckebrödet började ta slut. Det fick bli en skiva knäckebröd och sen mariekex, som vi hade gott om. Lugn Martin, Kristina som skall äta för två, fick faktiskt två skivor bröd! Jag är lite rädd om din fru och barn!
Efter frukosten tände jag upp i stugans kamin, så den råa luften skulle försvinna samt att vi skulle få möjlighet att torka de kläderna som var blöta. Dessutom hade flera av oss stortvätt, så vi fyllde raskt köket med blöta prylar.

När vi väl blev ensamma i hela stugan passade vi på att ägna oss åt lite kroppsvård. Det blev massage av ömma muskler, och Kristina gav min ömmande rygg en ordentlig tryckning .Aj aj, men hemskt skönt.

  

Hårtvätt och en ordentlig genomkamning av håret stod också på programmet. Med andra ord en riktigt skön förmiddag inne i stugan. Linnéa och jag gick sen ut för att hugga lite ved, och vi blev verkligen imponerade av vedboden. Det måste vara fjällvärldens mest välstädade och fina vedbod. Dessutom var yxorna skarpa och lätta att hugga med, så vi fyllde snabbt två fulla kartonger med kluven ved som vi bar in.
Det fortsatte att regna hela dagen, så det kändes riktigt välplanerat med en vilodag här. Vi kom också fram till att det hade varit gott med fisk även till i kväll, och jag gav mig ut till samebyn för att försöka köpa fisk. Men det hade jag inget för. Mannen jag träffade, som glatt försett oss med fisk både 2000 och 2005, svarade nu bara buttert att det inte fanns någon fisk i sjön. När jag fick det beskedet brydde jag mig inte om att försöka lirka med honom utan gick direkt. Det fick bli ett telefonsamtal till Dagny borta i Rinim. Det fanns ju en liten chans att hon skulle komma körandes med fler vandrare, och då kanske kunde ta med lite fisk till oss. Men tyvärr fick jag inte tag i henne.

Vandrarna som kom från Saltoloukta hade berättat om hur fullt det var där. Jag tog därför det säkra före det osäkra och ringde till fjällstationen (eller rättare sagt den centrala bokningen för Abisko, Keb och Sltoloukta) för att boka in oss inför fredagen. Efter ett längre samtal hade jag lyckats få åtta sängplatser, fast på olika rum. Vi skulle i alla fall slippa ligga på konferensrummets golv.

Eftermiddagen tillbringade vi med diverse småpyssel som läsning, korsordslösning och fika. Men nu blev det ransonering av kex, och det som åts var smulor.Men kaffe o te hade vi gott om.

  

Jag satt och spanade ut genom fönstret över sjön för att se om möjligtvis Dagny skulle komma tuffande. Och det gjorde hon! Det var bara att slänga på sig regnjackan och gå ner till bryggan. Vi fick en ny lång pratstund, och hon skulle givetvis ta med fisk om det blev fler turer.

Vy ut över en i dubbel bemärkelse blöt Sitojaure

Vi hade tur, hon fick en ny körning till stugan, och hade med sig både kallrökt och färsk röding. Kvällen var räddad! Dessutom fick vi riktigt grovt salt till den fisken som skulle kokas.

Jag tyckte riktigt synd om de vandrare hon släppte av, Vi hade suttit och njutit av varenda minut av vår båtfärd men de här var genomblöta och genomfrusna. Det hade inte varit någon skön båtöverfärd i det här vädret.

Middagen är räddad!  Att färsk röding kan vara så gott…. Men eftersom nudlar och annat tillbehör nu var slut så fick det bli vanlig mat till efterrätt.

Den här kvällen blev det rena invasionen i stugan och det bara vällde in blöta vandrare hela tiden. Det tog inte lång stund innan stugvärden inte var med i matchen, och kaptenen fick verkligen bita sig i tungan för att inte ta till befälsrösten och ordna upp kaoset. Men det här är inte mitt jobb så det får han som har ansvaret lösa! Mycket folk innebar också väldigt mycket genomblöta prylar så snart var det en varm (30 grader) fuktig luft i hela stugan. Vi sa snabbt god natt till våra kompisar, som nu hade fått nya rumskamrater flera gånger om. Det skulle bli trångt i natt…… Vi bestämde att vi skulle vara klara att gå klockan 0900 i morgon bitti.

Trots att det regnade ordentligt ute var det helt underbart att få lämna stugan och gå ut och lägga oss i våra älskade tält.

När vi krupit ner i sovsäckarna låg jag och tänkte på den gamla slagdängan från 80-talet ”Till rytmen av ett häftigt regn”. Hoppas det har regnat över till i morgon då vi skall gå vidare.