8 augusti: 

 

Vaknade till lite vid femtiden i morse, och kunde då konstatera att det fortfarande duggregnade lite. Då skulle det alltså bli att packa tält i regn då…. Men en timme senare hade regnet upphört, även om det fortfarande var gott om låga mer eller mindre mörka moln. Eftersom vi tältare, som hade mest att packa ihop, verkligen skulle bli klara till utsatt tid, blev det ingen sovmorgon, utan vi studsade upp straxt efter 0600. Glädjen över att slippa regnet blev kortvarig, så vi bestämde oss för att snabbt ta ner tälten och sen flytta in i vedboden för att äta frukost och packa ryggsäckarna under tak.

Eftersom tälten nu var genomblöta så tog hela proceduren lite längre tid än vanligt, och dessutom lyckades vi inte rulla ihop tältduken runt pinnaran lika bra som de andra mornarna. Men det fick duga! För att inte riskera att elda upp vedboden så fixade vi frukosten utanför. Vattnet och gröten fick lite extra proteininslag av de myggor som störtade ner i köken.  Även om regnet nu hade upphört så stod vi fast vid beslutet att äta i boden, bara för att slippa myggorna. Återigen välsignade vi denna fina vedbod.

  

Morgonrutinerna hade tagit mer tid än vi trott, så nu blev det lite stressigt för att vi skulle hinna få iordning allting till kl 0900. När klockan närmade sig avmarschtiden förväntade vi oss att stuggänget närsomhelst skulle knacka på dörren och fråga varför vi inte var färdiga… Här gällde det att öka tempot, och tre minuter i nio var vi klara.

Vi är klara till utsatt tid, men VAR är stuggänget??......

Nu hade vi inte behövt stressa, eftersom det blev en 45 minuters väntan på stuggänget. Däremot var vi flitigt uppvaktade av myggorna som gjorde att väntan blev smått olidlig.

Men 0945 var gänget samlat och vi kunde äntligen ge oss av mot rastskyddet Autsutvagge, 11 km mot Saltoluokta.

Till att börja med gick vi i en ganska snårig skogsvegetation med fjällbjörkar innan fjällheden tog över. Det är hela tiden ett svagt motlut, vilket var skönt eftersom några av oss var frusna när vi startade.

 

När vi avverkat större delen av det första motlutet blev det en liten andhämtningspaus. Att försöka spå vilket väder vi skulle få var nästan omöjligt. Det fick bli en helgardering. In över Sarek var det mörka hotfulla moln, medan det såg något bättre ut åt nordost. Samtidigt sken solen just då över oss. Ett snyggt skådespel på himlen, men risken var uppenbar att vi skulle kunna bli blöta.

Precis innan vi kom fram till Avtsusjjåhka hade vädret bestämt sig. Det var ovädret som vann! Vandringens häftigaste regnskur anföll oss med full kraft, med inslag av stora hagel. Nu var det bara att konstatera att ett så här häftigt regn klarade  inte jackan av. Jag blev ordentligt blöt axlar och rygg, ingen skön känsla! Men lika fort som det kom, lika snabbt försvann ovädret och ersattes av lite sol. Nu såg vi de små tjärnarna framför oss, och det bestämdes snabbt att vi skulle ta oss dit för att torka och fika. Det gällde ju att få till en kaffepaus innan nästa regnskur, som vi såg närmade sig från Sareks hållet, var över oss.

  

När vi nästan var färdigfikade började det droppa lite igen, men nu blev det inte särskilt mycket vatten ovanifrån. Nu fick vår lilla grupp plötsligt en ny medlem – RUDOLF.

Den lille renkalven adopterade oss som sin flock och gick med oss i ett par kilometrar. Vandrare vi mötte på vägen trodde först det var en hund vi hade med oss, men höjde ordentligt på ögonbrynen när de såg att hunden hade horn. Sannerligen ett omaka följe som gick genom fjället!

 

Dagens tur fortsatte nu på en lång grusås där vi hade jåkken Avtsusjjåhka nedanför oss.

Sträckan vi nu var inne på är lättvandrad och väldigt speciell med den långa åsen vi gick på samt ravinerna ner mot jåkken. Solen sken nu för fullt och gav hela landskapet en varm inramning. Dessutom hade det börjat blåsa ordentligt, och vi hade vinden i ryggen! Snart såg vi dagens mål rastskyddet Autsutvagge.

En kort och behaglig sträcka, så vi var framme relativt tidigt på eftermiddagen. Det första som skulle göras var att få upp tälten så de hann torka i solen och blåsten. Övriga gänget tyckte att gräsplätten bakom stugan var perfekt, men där hade jag inte velat ligga om det börjat regna.  Kristina och jag sökte oss upp på en liten platå 20 meter längre bort, och där fick vi en perfekt tältplats. Upp med tältet och öppna alla ingångarna så det blev en ordentlig genomblåsning av tältet. Även sovsäckarna las ut på vädring, stadigt förankrade av ett par stora stenar.

Nu hade materielen fått sitt, så nu var det dags för kroppen att få sitt. LUNCH! I dag lyckades vi få till en gemensam lunchplats för första gången. Vi hittade lite lä utanför rastskyddet och fick en riktigt fin lunchstund.

  

Resten av eftermiddagen ägnade vi till att bara slappa, och vårda lite utrustning. Tyvärr var det riktigt kallt i vinden, och nu verkade den komma från alla håll o kanter. Siw, Katarina och Anna hittade en stor sten som de försökte krypa ner bakom, medan Linnéa valde att ta med sovsäcken ut. Kristina och jag valde tältet. I tältöppningen var det jättehärligt i solen, och tältduken tog effektivt bort vinden.

  

När vi hade det som skönast kom Lisbeth och meddelade att nu ville alla ha middag, och den skulle ätas inomhus i stugan. Och så fick det bli. Vi fick efter en stund sällskap av ett par från Jerusalem, men vi tryckte glatt ihop oss i stugan.

  

Det blev åter en tidig kväll, och det kändes skönt att konstatera att tältet nu var helt torrt och varm av solskenet. Verkar som om taktiken med valet av tältplats, att få både kvälls-och morgonsol skulle fungera. Hoppas nu bara att solen kommer upp i morgon.

Utsikten från vårt lilla ventilationsfönster.

När allt kaffe som vi druckit i eftermiddag gjorde sig påmint vid midnatt, var det en underbart fin himmel vi möttes av.