10 augusti: 

Hade hoppats på att få vakna av lite morgonsol på tältduken, men av det blev det intet. Vi låg ju i skuggan av Slugga, så vi fick vänta fram till frukosten innan solen kom fram bakom toppen (borde tänkt på det igår när vi slog upp tälten. Femtio meter bort lyste solen varmt...). När vi satt utanför tältet och åt tittade vi tillbaka på gårdagens etapp. Känns onekligen betydligt bättre att gå åt andra hållet, inga stenar (trodde vi ja) och sol.

Tillbakablick över terrängen vi forcerade igår.


Klara för avmarsch!

 

 

Svettiga och varma kom vi till slut upp i passet mellan Slugga och Giehpes och då fick vi verkligen betalt för allt slit. Här var oerhört vackert med en liten spegelblank sjö som pricken över iet. Givetvis drogs vi ner till sjön.

När vi njutit av sjön behövde vi bara gå några hundra meter innan det var dags för nästa utsiktspaus. Nu öppnade landskapet upp sig och vi fick en fantastisk vy ut över sjön Pietsaure med omgivande fjäll.

En liten genomgång av vad vi har runt oss. ”Kungsleden går långt där borta, och topparna där är de vi såg 2012…”

Och där bara låg det. Ett stort renhorn som Eva väldigt gärna ville ha. Tur att jag har en bärare med mig. Linnéa tyckte i och för sig att det tjänstgjorde lika bra som torkställning. Tack Kristina för att du släpade hem det!

Den här utsiktsplatsen var som gjord för kaffepaus. Vi hade riktigt gott om tid, klockan var bara 1100. Nu var det också dags att testa telenätet. Enl båtföraren i Pietsaure skulle det vara täckning här vid foten av Slugga. Kontakt!!!!!! Jag beställde hämtning nere vid sjön till klockan 1330, för nu skulle vi inte stressa ner. Vi passade även på att ringa hem och tala om att vi levde. Vilket de i och för sig redan visste, eftersom jag skickat rapport varje dag genom spotten. Var i alla fall väldigt skönt att höra våra nära o käras röster, samt att få veta att läget på hemmafronten var oförändrat.

  

Ohh vad det var skönt att bara ligga o slappa. När båten kom lastade vi i och sen gav vi oss ut på en betydligt säkrare båttur än vår roddtur. En härlig känsla att fara fram på sjön och titta på fjället som det var meningen att vi skulle gått på. Men nu kändes beslutet om båt verkligen rätt!

 

FILM: Båtöverfart (Öppnas i nytt fönster/Flik)

Väl över på andra sidan sjön blev det givetvis ett besök i fiket. Nybakade glödkakor och röding. Kan det bli bättre. Vi njöt i fulla drag och tyckte att vi verkligen gjort oss förtjänta av detta. Jag kom på idén att köpa med några rödingar och brödkakor, så jag köpte varsin fisk till mig o Kristina. Samma idé hade de andra fått också men först till kvarn…. Nu var fisken slut så de fick ”nöja sig” med renkorv. Inte dumt det heller. Nu var i alla fall även middagen räddad. Jag fick även inhandlat ett nytt läderarmband med tennbrodyr, som blir ett fint minne från den här fina eftermiddagen.

 
     

 

 

När tälten var uppe, liggunderlagen uppblåsta och ryggsäckarna tömda gav Linnéa upp ett illvrål. Hon hade hittat sin lilla flaska med Jägermeister, den som hon trott hon tappat. Tror inte hon sett gladare ut om hon vunnit en miljon på Lotto.  SKÅÅÅÅL!!!!

Sista dropparna. Lillkåsan fram och botten upp

När vi var i fiket blev vi varnade för att det är gott om gnagare, och att många vandrare fått sin utrustning söndergnagd. Lisbeth som en morgon under turen hittade stora hål på sina strumpor fick nu en förklaring. Vi hade gissat på att de fått besök av en lämmel, men det var inte helt rätt, utan det var tydligen en eller flera sorkar.

Lufthål är alltid bra, men det här är väl att ta i Lisbeth?

Middagen? Ja, den smakade jättebra. Både rödingen och renkorven slank ner utan problem!

Det blev en liten sista kvällen med gängetkänsla när vi satt i Piff o Puffs tält på kvällen och pratade. Jag hade lite chokladpuddingpulver över, så det räckte till några skedar var. Gott gott. Det kändes riktigt vemodigt att krypa ner i sovsäcken och konstatera att nu var det sista natten. Men vi vaggades snart till sömns av smattret av regn på tältduken.