2 februari
    
       
 

Jag har världens bästa jobb! Det är bara att konstatera efter en sådan här dag. Att få syssla med ungdomar och utbildning, och dessutom i den här miljön, vad kan man mer begära? För en fjällälskare som jag, kan man inte önska sig mer än en dag på fjället med klarblå himmel, en värmande sol, ingen vind och perfekt glid under skidorna. Helt underbart!

Idag har vi inlett vår fjällmarsch, och skall vara ute ända tills i morgon kväll. Klockan 0900 gled första gruppen iväg, med Robin som gruppchef.
  
 
   
 
   
 
Etappen inleddes med en kraftig stigning upp mot Långfjället. När första gruppen tog paus kom grupp 2 under ledning av Kalle, och åkte förbi. Rosiga och svettiga tjoade de glatt när de passerade.
    
 
   
       
 
Teknik och dags kondition tog ut sin rätt i backen och det dröjde inte länge innan även Alberts grupp 3 kom skidande förbi.
    
 
   
       
 
En bit längre upp i backen tog tempot och lutningen ut sin rätt, och även de andra grupperna tog en andhämtningspaus. Vi kunde njuta av en vidunderlig utsikt över Salsfjälet och de övriga norska topparna som badade i sol.
    
       
 
   
 
Grupp tre under rast, medan Fk Mattias har svårt att sitta stilla
    
       
 
Vi fortsatte uppåt, och det stod nu klart för alla att idag gick det inte at gå rakt uppför, utan nu måste här saxas. Inte alltid så lätt, för ibland vill skidorna korsas bakom en och då slutar det oftast med en vurpa. Men det var verkligen roligt at se hur alla hjälpte alla, och det är INTE lätt att komma upp med ryggsäck när snön är djup och lös. Men med en hjälpande hand går det bra.
    
       
 
   
       
 
Min grupp (grp 1) började nu få det jobbigt eftersom en elev kände sig krasslig och ville avbryta turen. Men det är lättare sagt än gjort när vi går på en skidled och har kommit ett par km från fjällstationen. Hon fick helt enkelt skida vidare med löfte om att bli upplockad av en av följeskotrarna så fort vi kom ut på skoterleden. Farten var inte den högsta men med hjälp av övriga gruppmedlemmar som tog över packningen i sina ryggsäckar nådde vi snart krönet. Framför oss öppnade sig en maffig syn. Områdets högsta berg (på svenska sidan) Storvätteshogna låg inbjudande framför oss och sikten var milsvid. Det är en häftig upplevelse att skida sist i ett långt och mycket utdraget led bestående av tre grupper när man ser dem uppifrån en backe. De andra två grupperna hade nu svängt in på skoterleden med kurs mot Oscarsstugan.
    
       
 
   
 
Grupp2 och 3 nedanför Storvätteshogna
    
       
 
Nu började det kurra i magarna och alla tre grupperna bestämde sig nästan samtidigt för att göra halt för lunch. Imponerande snabbt kom spadar och kök fram och plötsligt så fanns där ett kanonfint vindskydd. Övning ger färdighet!
    
       
 
   
       
 
   
    
 

   
 
Axell gräver rastplats till sig och Kristina
    
       
 
Efter lunchen hade vi en härlig skidåkning i dalen. Slätt och fint och härliga spår. Vi mötte en hel del personer som hejade glatt och ställde frågor om vilka vi var. Kul att få göra lite reklam för verksamheten! Vi åkte bara och njöt med solen i ansiktet och för dagen ett perfekt glid.
    
       
 
   
       
 
Grupp 2 och 3 tog sikte på Oscarsstugan, medan vi som haft det lite motigt i början nöje oss med att bara åka en bit mot stugan. Jag ville gärna att alla hann till grupperingsplatsen och kunde börja fixa förläggning innan det blev mörkt. Svettigt och varmt var det, och mössor och handskar åkte av. Drickapauserna blev viktiga nu när vi svettades så det rann floder.
    
       
 
   
 
Vatten och kisspaus
    
       
 
Efter et tag bröt vi av från leden och svängde åter upp mot Långfjället. Nu fick eleverna pröva på att gå på fjället i ospårad terräng, och det är något visst med att åka där ingen annan varit och gjort spår. När vi svängde av såg vi de andra grupperna på avstånd göra samma sak borta vid stugan.
    
 
   
 
Nu räcker det! Tillbaka mot fjällstationen! Visst är det en mäktig syn.
    
       
 
När vi rundade Blåkläppen skymtade vi fjällstationen långt framme, oh långt ner… Antar att ungdomarna tittade efter den, medan jag bara hade ögon för vyn upp över de norska topparna. Nu när solen började skymta, blev färgerna mer blåa.
    
       
 
   
       
 
Det enda som nu återstod var en låååång nerförsbacke i orörd terräng. Nu var det dags för mig att ta över befälet och leda ner gruppen på ett säkert sätt. Eller rättare sagt grupperna, för de andra två hade skidat i fatt oss. Jag försökte göra stora vida svängar, men det uppstod ändå problem i svängarna. Vid något tillfälle var det rena plockepinnspelet i sluttningen.
    
       
 
   
       
 
Men med gemensamma krafter tog sig alla ner helskinnade, om än lite snöiga. Vi var tillbaka vid fjällstationen vid 16-tiden, men till elevernas stora sorg körde vi glatt förbi och fortsatte upp i skogen. Grundtanken var att vi skulle gjort en stor förläggningsplats vid Oscarsstugan, men med tanke på att jag tappade instruktörer precis innan kursstart valde jag att av säkerhetsskäl gruppera i anslutning till stationen. Trots att alla var trötta, några dödströtta, så jobbades det intensivt med att gräva. Och det är inte lite som skall grävas. Plats för tältet, matplats, p-gropar, förbindelsegångar osv.  Men oj vad de jobbade duktigt!
    
       
 
   
 
Här skall det bli en tältplats!
    
       
 

Nu är klockan 2230 och jag skall gå ut och lägga mig i ett av tälten. Dagboken får avslutas av Kn Pålsson som jag skall lösa av vid förläggningen.

Hoppas verkligen att de gjort ett bra jobb, och att de eldar ordentligt. Men jag har hotat med att en kapten som frusit hela natten inte är en rolig kapten, och det är jag som skall leda morgondagens fjälltur… Förra året hade de grävt fram en stubbe som jag hade i ryggen hela natten, undrar vad det blir i år…. God natt!

Eva kommer med all säkerhet att sova gott i natt. Våra ungdomar har gjort ett alldeles ypperligt arbete i skogsbacken. Mörkret drog in men trots det hörde man glada rop i skogen. Alla hjälptes åt i de tre tältlagen. Ivrigt påhejade restes tälten. Trots att en del problem med torkställningar mm dök upp, var tälten uppsatta på en IMPONERANDE snabb tid. Alla ville få mat i magen fort, för att snabbt komma i ”säng”. Alla gruppcheferna kom till mig med rapporter, om att dom var antingen klara med maten eller höll på att äta. Eldpostlistor skrevs i dubbla exemplar mm. HELT enligt regelboken. Var en grupp färdig lite tidigare än dom andra hjälptes dom åt så att ingen kom i säng, eller fick mat, alltför sent.
Jag är säker på att våra ”adepter” kommer att sova mycket gott i sina sovsäckar i natt, alla med en känsla av att dom har utfört ett gott dagsverke. Detta kan jag verkligen intyga att dom har gjort.
BRA GJORT!! Ni har gjort alla era instruktörer nöjda och stolta.

Nu avslutar även jag.
NATTI